Vem var hon, kvinnan på Sundsby

Vem är hon kvinnan som skymtar i fönstret på Sundsby säteri? Finns hon där på riktigt eller spelar sinnerna en ett spratt.

Om man smyger in på ägorna på Sundsby en mörk kväll kan man i något av husen, plötsligt ana konturerna av en gestalt som stilla står och iakttager en genom ett fönster.

Är det Hvitfeldtskan som vakar över sina ägor?

Det finns ett otal skrönor sägner om den välbärgade kvinna, Margareta Hvitfeldt som ägde Sundsby och stora delar av Tjörn på 1600-talet. Det är inte i några rara ord man nämner hennes namn. Hjärtlös och sträng, styrt och domderat som hel karl lär hon har gjort.

Livet måste ha varit ohyggligt svårt på den tiden. Att dessutom vara en ensam och rik kvinna med mycket makt var sannerligen inte helt okomplicerat. Det sågs förmodligen inte med blida ögon från dåtidens män.

Min högst personliga gissning är Margareta var en stark kvinna som trots ett tragiskt levnadsöde tog sig samman och bestämde sig för att göra det bästa av situationen. Hon styrde Sundsby med järnhand och tänkte inte låta någon lura av henne förmögenheten. Precis som vilken samtida karl i samma position som helst hade gjort.

Men Margareta var kvinna och på grund av avundsjuka konkurrenter eller kanske avvisade friade, vem vet, får vi än idag höra talas om inmurade präster och huvudlösa hästar, som någon av dessa kanske en gång låtit sprida för att inte själva förlora ansiktet. Vem vet?

Sundsby Säteri

Turridning med sagor och sång

Här sitter man nu nöjd, mätt och belåten med sin dag. Två timmars långritt i vackra miljön runt Nääs slott har tillfredsställt dagens behov av rörelse och social samvaro.

Nu är det familjen, soffan och kaffekoppen som gäller i nämd ordning. Sitter och kikar på bilderna som jag tog med lilla diigitalkamera i magväskan.

Min härliga häst Freja visade sig vara en islandssto med mycket goda gångarter. Vår sjungande (jo hon uppmanade oss faktiskt att sjunga för hästen under turen. Hästarna gillar det tystlåten sång eller nynnande och när man sjunger frigörs spännigar i kroppen och man blir en mer följsam ryttare).

Ridledaren var kunnigt och delade frikostigt med sig av sin kunskap vilket gjorde turen till en angenäm och inte minst rolig upplevelse. Stundtals kryddades turen med berättelser om jätten bakom stendörren,  älvor och prinsar.

En härlig personlighet. Lite av den gamla skolan. Mycket tydlig att här är det hästarnas väl och ve som är prioritet 1. (Gott att höra) Hästen gör inte fel - den gör som du säger till den. Blir det fel så har du gett den fel signaler. Tiden flög iväg så fort att jag varken hann eller vågade ta fram kameran under själva ritten.

Det blev några misslyckade skott från marken, duger knappt som minnesbilder: Som väl är minnet av ritten vacker och härlig det värmer gott och länge :-)

Västanvindens islandshästar

Tredje gången gillt

I går gav jag upp. Klarar inte att leva på 700-900 kalorier per dag och ändå gå upp i vikt. Sträng diet under veckorna hjälper inte för min del, det har jag insett nu. När karraktären sviktar under helgerna.

Det enda som någonsin funkat tidigare är Viktväktarna. Så det var hög tid att inse faktum. Nu när det går att ha checklistorna på webben har jag inga ursäkter längre.

Tog bilen till mötet och tecknade månadsmedlemskap. Sen vidare till affären för inköp av allehanda nyttigheter.

Ytterligare en bra grej som sporrade mig var att man varje vecka i början får en inköpslista. Det underlättar i alla fall för mig. Bara att ösa på i kundvagnen och bocka av. Betala och se glad ut.

Det var längesedan vårt kylskåp var så välfyllt med nyttigheter. Familjen mottog nyheten med glada miner och påminnde om förra gången då de fick så mycket god mat.

Jo så är det - matlagning är inte min favoritsysselsättning. Det är något familjen får "lida" för. Men när man är med i vv är man så illa tvungen att laga mat, stup i kvarten, och det är ju inte besvärligare att laga till fyra än till en, så där vid är vi. Dessutom blir det en himla variation. Det gäller ju att testa fram de snabblagaste och godaste rätterna.

Turridning i havsbandet

När fritidsföreningen på jobbet erbjuder turridning på islandshästar var det ett tillfälle jag gärna tog.

Stall Tofta bjöd på en härlig ridtur på trevliga hästar runt Tofta herrgård. Min pålle hette Hjortör och var en trevlig bekantskap som bjöd på en trevlig töltupplevelse.

Halvvägs bjöds hästarna på en välförtjänt vila och ryttarna på fika med utsikt över havet. Inte fy skam :-)

Stall Tofta

En vandringsled i veckan

Vårens motto för familjen är att vi skall beta av en vandringsled varje helg. Det ger tillfälle till frisk luft, motion och inte minst fotografering. Dessutom lär vi förhoppningsvis känna vår hemtrakt lite bättre.

Säbyleden

Sagt och gjort i helgen var det dags för vandring nr 3 den här våren. Efter att ha botaniserat på kommunens hemsida och plockat hem olika broschyrer bestämde vi oss för Säbyleden. En vandring på 7 km i strålande sol med fikapaus längst ut på Säby ö efter ett besök i Stenstugan.

Stenstugan är ett pyttelitet stenhus inklämt i en bergsskreva ca två utedass stort. Historiens vindslag slåren en (eller så är det bara havsbrisen) när man läser att stugan rymde en familj med 6 barn. Så gruvligt trångt, kallt och ensligt det måste ha varit. Undra om de kunde njuta på samma sätt som vi av den vackra utsikten platsen bjuder.

Bilden jag ville fånga var en annan än vad det blev. När man är i sällskap måste man ta hänsyn till de andra och de vill inte flänga omkring hur som helst bara för att jag skall få till en bra bild. Men jag går tillbaka dit en dag och då tar jag den där bilden.