Storstaden som idyll
Stockholm har ju länge varit en millionstad, men ännu under slutet av förra århundradet låg det ett skimmer av småstadsidyll över många delar av staden.
Det är klart - stadsflanörer av min sort dras till sådana miljöer.
Som flanerande fotograf på stan ville jag fotografera själva stadsrummet med stämningar och skönhetsupplevelser, framtoning och funktion. Som antikvarie vid Stockholms Stadsmuseum hade jag ju synpunkter på stadsrummet som inte i första hand inbegrep dem som för tillfället sprang omkring där.
För att fånga saken ur min aspekt landade jag på det kvadratiska formatet, vilket ju även bjöd på en bra bildkvalitet. Det här var långt före den digitala bildens möjligheter.
Här följer alltså en serie bilder i 6x6 från 1980-talet. Det hela avslutas med lite synpunkter på att komponera i kvadrat.
Staden som idyll
Vid Djurgårdsbron. Uppenbar storstad - ändå småstadsstämning
En klassisk bakgård på Söder.
Den här sortens miljöer har så länge presenterats via sotig svartvit film, att man tror att det var så i verkligheten - det var det inte. I själva verket var det ganska snällt och vilsamt
Här är jag på väg längs Strandvägskajen för att möta hustrun. Hon var bibliotekarie på Nordiska Museet
Mariaberget i morgonsol med sin klättrande bebyggelse från 1700, 1800, och 1900-talen. En tätpackad idyll
En stig upp mot Skinnarviksbergen som inte så många känner till
Gamla disponentvillan vid Mälarvarvet på Långholmen
På Djurgården. Vore det inte för Katarina kyrka som skymtar i fonden, så skulle man inte tippa på en storstad
Djurgårdsbrunnsvägen 60, alldeles i närheten av Sjöhistoriska och Tekniska muséerna. Här har det enligt ryktet för länge sedan utspelas ett passionsdrama liknande premiäraktrisen Elvira Madigan och löjtnanten Greve Sixten Sparre.
Idyll med mörk underton?
Gamla nyheter - men hos Percy Andersson på Järntorget är det intressant i alla fall
Här är vi uppe på Söder vid Åsögatans förlängning.
När jag kom till platsen drog jag lite efter andan... Det måste ju ha varit här nånstans dom bodde Lotten och Henning!!
Så levande har Per Anders Fågelström beskrivit saken i romanen "Mina drömmars stad", att jag alldeles hade tappat att det är fiktion - så manifesterar sig bra litteratur
Ångbåtens dag - det är det nog alla dagar om man har en ångbåt som den lille...
För 100 år sedan såg det ut så här på Blasieholmskajen mest varje dag - nuförtiden är det något extra på gång
Hamngatsgallerian - under en tid då det fortfarande fanns en rimlig balans mellan kommersiell exploatering och stil
Cirkus på Djurgården, en av Stockholms riktigt fula äldre byggnader - men i det här ljuset...
________________________________
Jag valde alltså det kvadratiska formatet när jag flanerade på stan. I jämförelse med den vanliga rektangulära bildytan så innebär det helt annorlunda förutsättningar.
Rollei kallade 6x6 för "Rymdformatet" - och skrev en liten bok om saken. Med det menade man, som jag tror, att om bildvinkeln är den samma åt båda hållen - då behöver ögat aldrig flacka hit och dit, och en känsla av rymd och lugn infinner sig i bilden. Det är svårare att komponera, men när man lyckas så ger det lön för mödan.
När man skall komponera kvadrater så måste man helt glömma den "liggande" kompositionen av ett rektangulärt format. Den kvadratiska bilden skall fyllas med bärande bildelement, inte bara år sidorna - utan likvärdigt uppåt och nedåt. Det är själva svårigheten - att få till meningsfulla bildelement åt alla fyra hållen. Dom flesta tycker att bildutrymmet uppåt är svårast att fylla på ett bra sätt.
I den långa bildserie jag visar här ovanför har jag tillämpat det jag beskriver, och jag hoppas att det skall framgå i praktisk bild vad jag menar.
Det här med att bildvinkeln är lika åt båda hållen ger även andra mycket märkbara effekter i bild. Normalobjektivet blir nämligen inte normalobjektiv på samma sätt som med ett rektangulärt format. Formellt sett, när man räknar diagonalen av formatet, så anses runt 80mm vara normalobjektiv för formatet 6x6 - men eftersom det kvadratiska formatet innebär att man får med mera "framför fötterna", så ger det en extra vidvinkeleffekt (utan att avbildningsskalan för den skull påverkas). Normalobjektivet 80mm är därför någon slags semi-vidvinkel. Det här har fått som följd att 120mm har blivit mitt mest använda objektiv för mellanformatet 6x6 på stan.
Zeiss Biometar 2,8/120mm - en favorit på stan. Filmen var Kodacolor Gold 100 Professional
För att bättre uppfatta det här med Rolleis begrepp "Rymdformatet" och den kvadratiska kompositionen speciella villkor, bör man ta en titt i plus-läge som gör det lättare att se helheten i bild.
Det är bara och bocka och buga och tacka.
När man inte alls är någon Stockholmsare så är många av bilderna helt nya att se. Några undrar man om det är i storstaden.
Jag håller med om att 135vmm på en Hasselblad är naturlig. Det gällde också när det var sport på femtiotalet.
Ha det gott
Bob
Kul att du instämmer i det perspektiviska - och roligt att tillföra lite nytt från det vackra Stockholm.
Bra att du lätt greppade texten. Sådant är lite svårt - man har ju så många olika slags läsare.
Intressant om kvadratiska formatet. Jag har alltid haft svårt för det och nu förstår jag varför! Jag försökte faktiskt maska av rent fysiskt i Live View, men det hjälpte inte. Det kräver ett annat tänk! Och kanske en Rolleiflex eller lagom gammal Hasselbladare e d.
Då det gäller stadsbyggandet blir man ju förtvivlad. Nu har Kristina Alvendal (M) lämnat en rapport till regeringen där hon skyller på kommunerna att byggandet går så trögt, vill ta bort PBL och ersätta med en lag om går ut på att den som vill bygga ska få bygga det den vill.
Jag hörde henne på Almedalen för några år sen på ett möte som Sveriges Arkitekter ordnat. Hon tyckte att det var på tok för mycket bestämmelser för att bevara stadsmiljöerna. Det skulle räcka med en känsla (hon vevade med händerna) för t ex Stockholm och sen skulle byggarna bygga det de ville. Jag tyckte hon hade 100 % fel men arkitektkollegorna på mötet reagerade inte alls.
Kul att du genast greppade det här med att det finns konkreta orsaker till varför ett kvadratiskt format är svårkomponerat. Jag har försökt att förklara saken i många sammanhang - med varierande resultat.
Angående Alvendal måste det ju vara som du säger; 100% fel! För mig är det som tyskarna bruka säga: "Schnaps Idéen"! Resultatet måste ju bli ett kaosartat sammelsurium i bebyggelsen.
MVH
Pierre
Kul att bilderna kom till glädje.
Jag var så "fräck" att jag daterade tobaksbutiksbilden till 13/3-1990 utifrån artiklarna på SvD:s löpsedel och deras historiska sidarkiv.
Bilden från Gallerian är ett klart tidsdokument på något det inte kryllar av bilder på, för den stilen är nog utrotningshotad av renoveringar och krav på att maximalt utnyttja golvytorna. De flesta bilderna visar utsidan av bygnaderna, medan insidan ofta kommer bort. Idag har kvarteret genomgått både renovering och tillbyggnad...
Angående Hamngatsgallerian så fanns det längst in ett "Palmrum". En viloplats uppbyggd av marmorgolv, marmorballustrader, ett vackert smidesjärngaller - och höga palmer. Där brukade jag ofta sitta och ta en paus. Det var nog det första som rök för att ge plats åt mer kommersiella ytor.
Kul att du gillade materialet. Tack skall du ha.
Du vet att jag har en svaghet för hamnar och fartyg - så jag gillar verkligen dina bilder här. Men jag gillar också verkligen dina bilder nummer 5, 6, 10 och 13. De påminner mig om William Eggleston-motiver, som är en av mina favoritfärgsfotografer.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Man kan bara känna det kvadratiska formatet när man förstorar. Vid användning av "ny bred layout" - tyvärr.
Layout-möjligheterna här på FS är problematiska. varken "Bred layout" eller "Ny bred layout" är riktigt bra. Man måste i båda fallen använda plus-läge för att få en rimlig bilduppfattning.
Jag klickar alltid på + för att se bilderna på svart bakgrund och då ser man även bilderna som fotografen vill visa dem. Men jag vet inte om alla gör det ?
//ERIK//
Jag tror jag ska stoppa i en gammal T-max 400, som gick ut 2008, i Ikoflexen, exponera efter ISO 100, och framkalla med Jerrys kaffenolrecept. Problemet är att spegeln i Ikoflexen är fuktskadad efter att ha varit med både i skogen i ur och skur och till sjöss så det är svårt att ställa skärpan eftersom mattskivan är mörk. Och efter starroperationen för några år sedan så har jag ingen inbyggd lupp kvar. Jag var tidigare rejält närsynt vilket faktiskt kan vara en fördel ibland.
Fuktskadade speglar i en spegelreflex är förstås ingen höjdare. Du har inte funderat på genomsiktssökare med avståndsmätare, i stil med Agfa Isolette III eller Super Ikonta? Bättre 1950-talsbälgar köper man ju rätt förmånligt i dag.
Kvadraten är speciell att komponera.
/Affe
Jo - en del platser är förvillande lika sedan förr, medan andra är totalt förändrade. Södermalm är en intressant stadsdel - med historisk tyngd.
Sommarbilderna är något extra från Stockholm.
Det är påtagliga "snällbilder". Jag gillar att fotografera sådant. Fula bilder ser jag nog av på TV... :-)
En annan sak, jag såg ett inlägg på Facebook som direkt fick mig att tänka på dig, en grupp som heter "Båtbyggeri på gammalt vis": https://www.facebook.com/groups/470375616438303/?hoisted_section_header_type=recently_seen&multi_permalinks=2814279795381195
Alldeles särskilt inlägget från Olle Dahl: https://www.facebook.com/groups/470375616438303/user/746878389/
Tack även för intressanta länkar.
Men man lyckades i alla fall tjata sig till lillskansenbesök.
HaD/Gunte..
Jag kunde naturligtvis detta bra - efter att ha drivit en egen större fotoateljé som yrkesfotograf under 1970-talet.
Ville man ha kvalitet, var det mellanformat som gällde. Tryckerierna krävde det - med undantag för välexponerade Kodachrome 25-dia på småbild.