Tour de France. Sète.

Ömsom regn, ömsom sol, ömsom storm. Vädret är omväxlande i Sète. Medelhavet är inte på bästa humör. Men det är vackert att titta på. Sète är en trevlig stad och högst levande. Kommersiell hamn, stor fiskehamn och uppehållsort för en anmärkningsvärt stor skara franska pensionärer som njuter sitt otium på ålderns höst.

Tour de France San Sebastian

Det här är min nyvunne vän Graham. En kanadensisk före detta militär.  Då anställd i Intelligence service. Graham har Aspergers syndrom. Något han och den närmaste omgivningen är helt öppen med. Ja vi är lite olika helt enkelt. Exempelvis är min specialitet och livsluft inte grammatikregler i olika språk. Vi sitter på ett lokalt hak och äter pintxos, det baskiska uttalet för tapas. 
Jag har valt att göra den här bilden ganska mörk. För så kändes dagen delvis.

( San Sebastian ligger inte i Frankrike. Det regnar i San Sebastian. Kopiöst. Dagen efter nås vi av nyheten att 12 människor dött på grund av översvämningar i trakten av Carcasonne. Där var vi i går förmiddag.)

Tour de France. Cercy La Tour.

Dags att lämna Bourgogne för Medelhavet. Vi får skjuts av en snäll granne till Cercy La Tour. En av alla dessa sömniga små städer som finns här i världen.

Franska tåg går som på räls. Och i tid. Och är bekväma. Så finns det nånslags svårdefinierbar vänlighet dessutom.

Många perronger blir det när man reser med tåg. Men, man reser. På riktigt.

Tour de France. Les marrons

I slutet av september och fram i oktober är det tid för kastanjer. Vi plockar i vägkanten. Men attans att nåt kan vara så taggigt och stickigt.

Och så rostas de senare på kvällen. Över öppen eld i den öppna spisen i ett hus i Pannecot (pannså´) en liten by invid Canal Nivernais , i den franska landsbygden. Med ett glas bourgogne i näven. Har vi det bra eller?

Tour de France. Ecole de Pâttissier

Jean Michel Perruchon är mästerkonditor. Liksom bäst i Frankrike eller nåt ditåt. Pensionerad men ändå med. Nånstans anar man en passion. På torsdagar är det utförsäljning av veckans elevarbeten i Ecole de Pâttissier. Och det är strykande åtgång. (Smakar? Inte alltså sött som man kan förvänta sig. Snarare tydligt definierade smaker. Ja, se det är en konst att göra sötsaker det också.)

( En sån här miljö och sammanhang bör nog helst beskrivas i färg. Lägg märke till den ständigt närvarande mobilkameran. Var för ska alla se verkligheten genom en spegel?)