Ett alternativ till fredagstacosen...

Bubblet med stort B står förstås på kylning. Ibland måste man unna sej något riktigt gott.

Nu är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Nötkråkan

En nötkråka har uppehållit sej några dagar vid en privat matning i ett bostadsområde ett par km från mitt jobb. Jag trotsade regnet en dag och tog en tur dit på lunchen. Med en ungefärlig position och en bild på hur husen i området såg ut promenerade jag runt på vinst och förlust. Det var många huslängor som såg likadana ut så jag hade nog väldig tur när jag plötsligt fick syn på en stor fågel i en matare. 

Det är ju inte så kul med bilder på fåglar som sitter i en automat men det var lite kul att se hur kråkan pillade ut jordnötter genom nätmaskorna. Det var också fullt med grenar från buskar och träd samt begränsat med vinklar som man kunde se mataren från. Den satt trots allt i en privat trädgård bakom en radhuslänga. Men nötkråka hör ju inte till det vanligaste så jag stannade en stund när jag hade hittat den.

Här testade jag en annan vinkel där jag snabbt upptäckte att mataren var skymd av för många grenar, men plötsligt hoppade fågeln upp på nätkorgen och jag fick några skott genom buskaget. 

Det småregnade och ljuset var bedrövligt, för jag hade stora granar bakom mej, men med dagens kameror och brusreducering går det ändå bra. Alla bilder är tagna med ISO 5000 eller 6400.

Den här bilden är tagen med ISO 6400, rejält beskuren och brusreducerad, samt att jag har klonat bort delar av automaten på två ställen. Jag ville verkligen testa allt för att se vad som gick att göra. Så här blev det.

Jag hade hoppats på några bra bilder på nötkråkan då den drog från mataren och satte sej i något träd, men då var den väldigt snabb och grenverket alltför tätt. Granarna kunde lika gärna ha varit tält. 

Hälsningar Lena

Pyttesmå imse vimse

Söndag förmiddag bjöd på ca 1 timme med solsken och jag gick ut en stund efter frukost med ett makro på kameran. Upptäckte att det var en del väldigt små spindlar i vår utblommade klematis.

Det kom tyvärr en och annan vindpust så de små djuren blåste runt i sina trådar.

Som ni förstår blev det en del suddspindlar och ett antal bilder där spindeln inte ens var med på bilden längre.

Jag har inte fotat makro på väldigt länge känns det som, inte mer än enstaka spridda bilder.

Fascinerande att en så liten spindel kan spinna så mycket tråd.

Jag försökte få till en bild där man kan se ögonen men det var väldigt knepigt. 

Till slut blev det en, som tyvärr inte är en så lyckad komposition i övrigt. Nu skulle jag sätta på raynoxlinsen och se vad jag kunde åstadkomma med den. Men solen gick i moln och då kändes det som att stunden var över med de små spindlarna.  

Hälsningar Lena

Min närmsta bokskog

Från Hjälstaviken till Fånöö bokskog är det bara drygt nio kilometer och jag chansade att jag skulle hinna dit innan det började regna. Lika bra att göra det mesta man kan under några lediga timmar i dagsljus. Väl framme insåg jag direkt att novembergrå inte var en term som gick att använda i en bokskog så här års. 

Det var som att kliva in i en grotta av gult i olika nyanser. Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa och här hade en gnutta sol inte varit helt fel. Nu började det regna istället, ganska stilla i början.

Jag testade lite olika sätt att gestalta boken med dess typiska blad.

Men regnet tilltog och jag hade dessutom lite bråttom. 

Det är en liten skog, men enligt hemsidan är det Sveriges nordligaste självföryngrande bokskog och den som är såväl närmast som lättast för mej att nå. 

Jag ska försöka åka hit när det är vinter i år, eller antagligen efter nyår för någon snö som ligger kvar kommer det nog inte förrän i januari eller februari. 

Avslutar med en sista ruta från "den andra änden av skogen". Vi det här laget regnade det stora droppar och det var bara att åka hem och jobba.

Hälsningar Lena

En novembergrå morgon med små färgklickar

Jag hade en halv ledig fredag och hade bestämt mej för att göra det bästa möjliga av den, trots att vädret inte var det allra bästa för en fotoutflykt. Eftersom jag kunde styra över mitt jobb denna dag valde jag att åka ut på morgonen, innan det skulle börja regna. När jag kom till Hjälstaviken rådde en novembergrå ton och det blåste dessutom ordentligt. Men jag var ensam på parkeringen, alltid något. 

Jag gick längs spången som är rätt mysig men där var det helt tyst, inte ett kvitter. Här kan jag välja att gå till en småfågelmatning eller ut till gömslet. Jag valde matningen, en stund i alla fall. Det var fullt ös där men förhållandena var ISO 10 000 och det var samma fåglar som jag har i matningen hemma. Inte en skymt av kungsfågeln som brukar finnas här ibland. 

Jag gick tillbaka till spången och ut till gömslet vid vattnet. Fortfarande inga roliga fåglar i vassen och ute vid gömslet simmade endast några gräsänder. Inga gråhägrar eller ägretter. Det dök upp en kricka som flög upp precis efter att den landat. Det blev en bild som verkligen levde upp till novembergrå. 

När jag lämnade gömslet kom det några koltrastar flygande och jag vände mej om precis när en slog sej ner. Med den höstfärgade växtligheten på taket i bakgrunden konstaterade jag att det blev ju faktiskt en rätt fin "färgklick" mitt i allt det grå.

När jag sedan gick sakta längs spången, med vassen vajande på bägge sidor, hörde jag några omisskännliga "ping" och plötsligt sprang en liten brun och blå fågel framför mej. Jag tvärstannade, för nu gällde det att vara försiktig.  

Något senare runt en krök på spången hittade jag dem, ett helt gäng skäggmesar! De första jag ser för säsongen och anledningen till att jag återigen valde Hjälsta för min utflykt. 

Det var vuxna fåglar blandat med ungfåglar. De var på spången och på räcket.

Helt bedårande, men snabba och flaxiga av sej. Jag växlade mellan ISO 6400 och 10 000 för att få en någorlunda kort slutartid, men flygbilder var ju bara att glömma i det här ljuset. 

Bilderna är brusreducerade i LR och eftersom det blev många är jag väldigt glad att det inte tar 12 minuter längre (efter senaste datorservicen), utan bara runt 20 sekunder.

Egentligen ville jag ju helst ha bilder i vassen, men jag fick inte så många chanser och när de flög in där försvann de oftast direkt. Vassen vajade dessutom alldeles för mycket för att få fokus på en liten fågel. Även om de flög in i vassen kom de snart tillbaka, jag bara väntade en stund och stod där jag hade bäst uppsikt över spången åt tre olika håll. 

jag kom på att jag måste ta en översiktsbild. Jan vill ju gärna se det och så här såg det ut med 100 mm, vilket var vad jag hade till hands. Bilden är endast beskuren från 2/3 format till 3/4, för det passade bättre. Jag hade valt att sätta fokuspunkten så långt ner i underkant som möjligt för att få skarpa fåglar.

Till slut kom de väldigt nära och jag stod på knä på spången. Jag vågade inte lägga mej ner då de började närma sej, för då hade jag garanterat skrämt bort dem. Dessutom var det blött även om det inte hade börjat regna ännu. 

Jag var fortfarande ensam på spången. Vem ger sej ut för att fotografera fåglar en sån här dag?

Hade det varit bra fotoväder hade det varit kö och trängsel. Det finns inte plats för mer än två fotografer samtidigt och bra väder lockar dessutom hundägare och annat folk som bara tycker det är ett mysigt ställe att gå på. 

Jag stannade en stund till med de pigga små färgklickarna innan jag vände om och gick mot bilen. 

Kanske skulle jag hinna till en plats till innan regnet kom. Där skulle det nog också vara lite mer färger denna novembergrå förmiddag.

Hälsningar Lena