Effekter av 90 mm regn

Under den senaste månaden har det varit en del häftiga oväder i Texas med skyfall, jättehagel och tornado. Vi klarade oss från dessa dramatiska oväder, men en natt föll det 90 mm regn. Den natten var vi hos min systerson, ca 40 minuter bort med bil, och det kom även där regn men inte alls i närheten så mycket som hos min syster.  

Dessa panoramabilder är från parkområdet där jag ofta gick och fotade både fåglar och fjärilar, där går också min syster och svåger när de rastar hundarna. På förmiddagen då jag gick ner för att ta en promenad såg det ut så här...

Där skylten står är det promenadväg i normala fall. 

Den här bilden visade jag i min första blogg från Richardson, Texas. Så här brukar det se ut. Promenadvägen ligger nu helt under vatten och det strömmar friskt genom hela området.

Det stod en häger mitt i strömmen och den verkade mest förvånad. 

Den gav upp efter en stund för det fanns nog inget ätbart i den strömmen som egentligen är en gräsmatta. 

Ladusvalorna som har sina bon under bron (första bilden) passade på att plocka insekter över det strömmande vattnet. Det var full fart på svalorna men sådana har vi ju hemma så jag spanade efter något annat.

Den här dagen bidrog de stora vattenmassorna till att jag hittade en för mej helt ny art, Eastern Kingbird, som på svenska har fått namnet Östlig kungstyrann. Det är en art som lever på flygande insekter och det var så jag fick syn på dem.

Den här har lyckats fånga några insekter och landade sedan på en pinne precis ovanför vattenytan. Jag la märke till dem för de jagade över vattnet, precis som svalorna, men med en annan teknik.

De flög i skytteltrafik över vattenytan och fångade insekter på ytan.

Men de var inte alls så eleganta som ladusvalorna utan plaskade ner i vattnet vid varje jaktrunda. Bilderna ovan är alltså tagna när den ena är på väg upp och den andra ska dyka. En lyckträff att båda blev hyfsat skarpa.

Den här bilden är ett montage av 13 bilder som visar hur ett dyk ser ut. Bilderna är tagna med en hastighet av 20 bilder/s, brännvidd 500 mm. I övrigt är inställningarna ISO2000, f/7,1 och 1/1600 s. 

De försvann ofta helt i vattnet då de dök och kom upp i en kaskad av vattendroppar.

Efteråt kunde jag se på bilderna att de skakar av sej vatten i luften.

Här skakar två fåglar av sej vatten från sina stjärtfjädrar efter ett spektakulärt dyk. Namnet östlig kungstyrann (Tyrannus tyrannus) har den fått för att den är mycket aggressiv och mobbar intensivt alla som kommer i närheten av dess bo t ex kråkor, korpar, ekorrar och ormar. En liten tuffing med andra ord. Två dagar senare hade allt vatten runnit undan och jag såg inte skymten av dessa fåglar.

Hälsningar Lena

Forth Worth Nature Center and Refuge

Inom rimligt köravstånd från där vi bodde i Richardson, Texas, låg naturreservatet "Forth Worth Nature Center and Refuge". Det är ett inhängnat område på ca 1 400 hektar som består av skogsområden, prärie och våtmark. Här skulle det enligt hemsidan också finnas en flock bisonoxar och det lockade förstås lite extra. Vad vi inte tänkte på var att den här årstiden och allt regn som kommit gjort t o m prärien extremt frodig. 

Vi gav oss i alla fall ut på en promenad i ett område som bestod av kalksten och rödbrun sand. Här växte en typ av yucca planta...

...och rikligt med blommande "prickly pear" kaktusar. 

"Prairie verbena" blommade också frodigt längs stigen. Såg vi några bisonoxar? Nej, inte minsta skymt.

Däremot sprang det flera små ödlor runt våra fötter som t ex denna "Texas spotted whiptail"...

...och den här, som kom och tittade på oss då vi åt våra medhavda smörgåsar och tog en välbehövlig vätskepaus. Jag har inte lyckats lista ut vad det är men antagligen en vanlig art. Inga ormar korsade vår väg, även om tanken slog mej att de nog kunde finnas här. 

Vi tog bilen och körde till ett område med annan terräng och en del skog. Här fanns också en mindre sjö, eller om det kanske var en lokal översvämning. Tät växtlighet...

...men också flera skyltar att här skulle det minsann röra sej bisonoxar. Alltså vandrade vi iväg längs ett staket och spanade ut mot vattnet. Bara att det fanns ett staket gjorde ju att man kunde misstänka att djuren skulle vara någonstans bakom. Det är ju inte direkt Yellowstone vi befinner oss i. Det var nu över 30 grader varmt och strålande sol så vi misstänkte att de ligger nog i skuggan någonstans och tar det lugnt.

Det var också så vi fick syn på de två första, idisslande frukost vid vattnet och i med viss skugga från träden. 

Det såg ut som rejäla tjurar och de går ofta för sej själva, medan kor och kalvar går i större flockar tillsammans.

Ytterligare en tjur klev fram bakom växtligheten för att dricka i vattenbrynet.

En fullvuxen bisonoxe kan väga upp till 900 kg och ha en mankhöjd på nästan 2 m. De vi såg var nog inte fullt så tunga, men visst var det stora djur. Svettiga och nöjda gick vi tillbaka till bilen. 

Det var vardag och väldigt få besökare på centret, men två busslaster med skolungdomar stötte vi på kortvarigt vid en rastplats. Det fanns en spång ut över en våtmark här men naturligtvis inte några fåglar eller andra djur i sikte (mer än fjärilar), när det här gänget passerat. Vi kände oss ändå nöjda och såg fram emot ett dopp i poolen efter våra promenader denna dag.

Hej så länge,

Lena

Texas i full blom

Efter 10 dagar i Richardson (Dallas), Texas är vi hemma igen. Eftersom vi varit i Texas många gånger blir det inte bilder på några typiska sevärdheter från Dallas med omnejd. Vi umgås mest med familjen när vi är där och rör oss ute i naturen. Det här är ett panorama av sju bilder (stående format) från parken som ligger inom promenadavstånd från min systers hus. Det var oerhört grönt och frodigt jämfört med hur det brukar se ut vid jul, då vi normalt brukar vara där. Många av bilderna i detta inlägg kommer från denna park där stora gräsytor inte klipps så här års och är fulla med blommor.  

Den rosa blomman till vänster heter "pink evening primrose" och växte i stora mängder på ängarna med vildgräs. Den vita till höger har jag inte listat ut vad det är och den växte omgiven av något som såg ut som vildhavre. 

Det här är en "indian blanket" och visst kan man förstå hur den fått sitt namn. Även om den var på väg att blomma ut fanns det fortfarande gott om dem och det surrade av insekter i dem. 

Blommorna drog till sej mängder av insekter och fjärilar. Det här ser ut som en amiral i en något överblommad art av vad jag tror är en stäppsalvia. 

Röd vallmo växte i grupper tillsammans med olika gräs och andra blommor. Här surrade det också frenetiskt.

Blomman som denna monarkfjäril sitter på ser ut som åkervädd tycker jag. Vi såg en del monarker, men inte några stora mängder. Jag konstaterade att den är lika vackert mönstrad på undersidan av vingarna, eller kanske t om vackrare, som på ovansidan. Monarkfjärilen är Texas statsfjäril. 

En tidig morgon gick vi ut till vägen och fotade blommorna som stod i den breda gräsytan mellan de båda tvåfiliga vägbanorna. Det här är en " indian paintbrush", som är en typisk vårblomma och nästan utblommad. 

Det jag var ute efter var "blue bonnet". Det är Texas statsblomma och den blommar i enorma mängder på våren, dock var vi för sena för att se de praktfulla fälten med dessa blommor och fick nöja oss med några klena exemplar vid vägen. 

Lite här och där såg vi den här stora blomman. Det är en "antelope-horne" eller "spider milkweed," som är monarkfjärilens larvers favoritföda. Bilden är stackad av 10 bilder och de är tagna strax efter en regnskur.  

Blomman på dessa bilder heter "beautiful primrose" och den stod i vad som nog var en rabatt. Jag stannade till för det var mängder med fjärilar där och lyckades fånga dessa två på bild. Den till vänster är en "American lady" och den till höger en "Common buckeye". Båda är vanliga fjärilar i Texas och vi såg mängder av dem.

Den gula fjärilen sitter på vad som ser ut som kråkvicker (som Stefan noterade när jag visade den första gången). Det stämmer, den heter "cow vetch" och är introducerad till Nordamerika, där den blivit ett ogräs. Kråkvickern i Texas har större blommor än hemma och den växer till enorma buskar som klänger högt upp i träden. Fjärilen till höger är antagligen en "variegated fritillary". Vi stötte på dem i mängder på ett par ställen och de satte sej ofta även på oss. 

På ett jättebestånd av kråkvicker landade plötsligt en gigantisk makaonfjäril, här heter den "tiger swallowtail " eller Papilio glaucus. Den vi ser hemma heter Papilio machaon och även om den är stor,  är den inte så här stor. Den flög också ganska långsamt och det var nog därför jag lyckades få denna på bild. 

Kom ihåg att kråkvickerns blommor är betydligt större än de vi har hemma. Fjärilen var stor som min handflata. 

Den pampiga tistelblomman heter "Texas thistle" och här är två andra vackra fjärilar som vi såg flera gånger. De är också rätt stora men inte i närheten av en "tiger swallowtail". Den till höger heter dock "black swallowtail" och det kan man kanske förstå då man ser mönstret på vingarna. Fjärilen till vänster är också en "swallowtail" men jag har inte tillräckligt bra bilder för att veta vilken. Det här är ett axplock av fjärilar och blommor som vi stötte på, men det fanns mycket mer ffa av blommorna. Sen fanns det förstås andra djur....mer om det senare.     

Hej så länge,

Lena

Teatern

Tillbaka i Pusztaszer, Ungern och ett av Bences finaste gömslen, Teatern. Tyvärr kan jag inte visa hur det ser ut från utsidan för jag kom till detta gömsle i mörkret och jag lämnade när det var mörkt. Vilket är normalt när man sitter i gömsle. Till detta gömsle åker man bil en stund sedan följer en promenad på ca 1,5 km i lerig terräng. Det var fruset då jag kom hit första gången. Nina har varit här ett par dygn och ska följa med tillbaka. Jag och Brutus har anlänt. I den här delen äter man och sover. Ni kan se ett rum med våningssäng bakom Brutus. Det blev mitt rum. Gömslet tar bara tre personer och det finns separata sovplatser för var och en. Till vänster om Nina ser ni locket som man öppnar för att komma till Teatern.

Man lyfter på locket och går ner för en kort trappa. Det är helt svart när man stängt locket, men tar man bara ett steg till i mörkret tänds den röda belysningen. Här får man huka sej rejält och tassa fram på den mjuka mattan. Inga skor, men raggsockor är skönt. I slutet av denna gång öppnar sej Teatern.

Jag har hittat min plats och ska rigga två kameror på det befintliga stativet som är en rörlig "arm" som jag kan reglera så att jag antingen fotar ut genom fönstret framför mej eller, när det är dagsljus, väljer att vrida runt  så att jag kan titta ut åt rakt motsatt håll. Den bekväma stolen (som man kan slumra skönt i) går förstås också att snurra runt. Csaba är ute för att fylla på fisk på några olika ställen som vi kommer att ha framför oss under kvällen. 

Helt obeskuren ser scenen ut så här. Csaba fyller på fisk och ni kan se de två starka strålkastare som kommer att vara vårt fotoljus denna kväll. Csaba står på en balk som är fästad mitt i dammen. På sidorna om honom är vattnet betydligt djupare. 

En ganska dålig bild tagen med mobilen, men så här ser scenen ut när Csaba lämnat och hägrarna börjat inta sina positioner. Av de tre platserna man kan ha i Teatern sitter jag denna kväll längst ut till vänster.

Föreställningen börjar stillsamt...

Ett litet skvätt blir en fin effekt med ljus bakifrån. Det är ganska mörkt och jag har ISO 8000, f 5 och 1/500s när jag tar denna bild. 

En häger fångar en fisk och det blir mycket skvättande. Det är förstås en balansgång mellan skärpa på fågeln och fina effekter av vattenstänken.

Ett par timmar senare har temperaturen sjunkit ytterligare och det bildas en del dimridåer på vattnet. Hägrarna tar det lugnt...

Det händer faktiskt inte särskilt mycket alls, vilket är vanligt då man sitter i gömsle, ändå är det magiskt vackert. 

Lite stretching...

Ooops, plötsligt händer det faktiskt något, en utter visar sej på scenen. Vi vet att den kommer ibland, men klockan är bara strax efter tio på kvällen och det är ovanligt tidigt.

Den stannar upp och verkar fundera en stund. Fisk, den är absolut ute efter fisk. 

Uttern dyker och kommer snart upp igen. Då ruskar den sej. Jag har ändrat inställningarna något och har nu 1/100 s slutartid och ISO 3200.

Den kalasar på sin nyfångade fisk och bjuder oss på flera dyk med påföljande skak och fisksmaskande. Det här är mycket tidigare än den brukar dyka upp och vi kan njuta av utterbesöket innan det blivit alltför sent på natten.

När uttern lämnat oss blir det lugnt igen och jag tittar på hägrarna som sitter framför oss. Det är fem stycken. En bjuder på några försiktiga danssteg i natten...

Vid ett tillfälle är det två som är ganska nära och kanske kan det leda till något spännande, men nej...de slår sej ner och kommer säkert att sitta så till gryningen. Man kan nog lugnt gå och lägga sej några timmar.

Hälsningar Lena

Stormen Gerrit och "bubble cars"

Vår sista dag innan hemresan från England såg det ut så här när vi satt och åt frukost. Under natten hade stormen Gerrit passerat oss och en tromb hade ställt till med en del förödelse i Manchester. Prognosen för dagen var minst 50 mm regn, beroende på vilken vädersajt man tittade i.

Det öste ner och inbjöd verkligen inte till några långpromenader i naturen. 

Några som verkade trivas var dock de forspaddlare som med jämna mellanrum passerade under bron och som vi kunde se från vårt köksfönster. Jag missade förstås precis när de kom farande, men det var tydligen ganska många under förmiddagen. 

Inom 500 m promenadavstånd från vårt boende fanns ett motormuseum. Det listade vi ut när vi var på bilträffen som de arrangerade på parkeringsplatserna runt muséet. Min sambo ville gärna gå dit och det kändes som en lagom aktivitet i regnet. Vi klädde oss sålunda i heltäckande regnkläder och gick dit. Jag tog inte ens med mej en kamera, men väl där upptäckte jag att jag inte kunde låta bli att ta några bilder ändå (med mobilen). Den första är förstås en Bentley och det som förvånade mej var färgen. Den var tvåfärgad i klara blå toner. Jag trodde bilar från denna tid enbart gjordes i mörka färger som svart, mörkgrönt och vinrött. Den fanns även en tvåfärgad klargrön bil från samma epok.

Men det var egentligen dessa små fordon som gjorde att jag på allvar ville fotografera. Av alla "värstingbilar" som fanns i dessa lokaler, inklusive en DeLorean, tyckte jag att de pyttesmå, ibland trehjuliga, bilarna var roligast att titta på. 

Bara att det fanns en liten bil med namnet Messerschmitt var helt nytt för mej. Hur kan det få plats tre personer och skulle jag vilja åka i 90 km/timmen i denna? 

Bilarna kallades för "bubble cars" och här är de allra minsta. Den mörkare blå, PeelP50, hade 4 hästkrafter och en maxhastighet på 60 km i timmen. Den har ingen backväxel, men ett handtag på baksidan gör det mycket lätt att fysiskt manövrera bilen vid behov. Den var designad som en stadsbil, med en tjänstevikt på 59 kg och marknadsfördes som en bil med sittplatserna "en vuxen och en kasse" (Wikipedia).

Med tanke på väderleken ute kanske en sån här inte hade varit helt fel, men med taket uppfällt förstås. Det visades en film där man fick se en familj på utflykt med bilen och hur de växlade mellan att färdas på vatten och landsväg. 

Bilen blev inte den succé man trodde. Det tillverkades bara 3800 stycken och företaget gick i konkurs 1968.

Efter lunch lättade vädret något och även om det fortfarande regnade, åkte vi till den lilla staden Windermere för att se oss omkring. Vi behövde också mer ved till den öppna spisen i vardagsrummet där det var mysigast att sitta på kvällen.

Smala gränder och stenhus.

En ny klänning är kan aldrig vara fel...

Windermere hade i princip två huvudgator och vi hade tur som hittade en parkeringsplats, trots att det var lågsäsong.

Av en slump hamnade vi i ateljen hos konstnären Thuline De Cock. Det stod på dörren att hundar var välkomna in... 

...och så var det ju alla tavlor med husdjur som gjorde att jag absolut ville gå in och titta. Det slutade med att jag hade lite extra handbagage att hantera när vi flög hem.

Vi vågade inte åka längre bort än Windermere pga allt vatten på vägarna. Vi fick avsluta dagen med att laga mat tillsammans, spela kort framför brasan och packa för hemresan. 

Hälsningar Lena