Två svarta och en gul

En kollega till mej ville gärna ha några bilder på sin nya hund Bono. Han är en jaktlabrador som har två äldre kompisar som jag redan fotat vid flera tillfällen och som dessutom varit modeller i både press och på en doktorsavhandling. Om lilla Bono skulle kunna hävda sej som modell var det hög tid att börja nu... så vi bokade en fotosession.

Det blev många bilder vid stenmuren, såväl porträtt som helfigur och Bono, som trots att han bara är ca sex månader, höll ut och satt vackert stilla enligt mattes order. Jag visar bara en bråkdel av alla de fina bilder han ställde upp på.

Men, det är ju en unghund trots allt...

" - Uuuääähh... så tråkigt det här blev....jag  bara somnar av tristess och värme...."

" - Matte, jag är djupt besviken på dej. Jag trodde vi skulle få ha lite kul när vi åkte på utflykt allihopa."

OK! Matte ville också ha bilder på den gula labradoren Specs i gul stubbåker, för färgerna stämde så bra ihop. Specs har varit med i min blogg tidigare t ex då han mötte den lilla goldenvalpen Kelly (se länk nedan). 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kellie-moter-specs.htm

Nu fick alla tre hundarna rusa runt som de ville på en stubbåker och jag fotade lite allt möjligt med 70-200. Solen sken från en nästan molnfri himmel och ljuset var lite väl skarpt. Den svarta valpen gjorde förstås sitt yttersta i jakten på sina två äldre kompisar. 

En tackling från sidan.

" - Yiiihaaa!!! Det här var bättre, full fart!"

" - Nu hugger jag dej snart, tro inte att du kan komma undan!"

Matte försöker styra upp lite för vi ville gärna ha alla tre hundarna med på samma bild och det såg inte ut att lyckas när de bara gjorde som de ville och flängde hit och dit. Det här är dock väldigt lydiga hundar, vilket gör det ett nöja att fota dem.

I väntan på startskottet dvs att matte, som står bakom mej, kallar in.

Man hinner inte uppfatta att de ser så vilda och galna ut när det kommer springande. Det är ju bara tre snälla och gosiga labradorer, inga vilddjur. 

" - Jag vinner, jag vinner...pust..!"

" - JAG VANN!!! JAG VANN! Målfoto!!! Hallå fotografen! Det måste ju finnas ett målfoto!"  

Den lille svarte var i det närmaste outtröttlig trots värmen.

Helt galna ser det ut som. 

Det blev lite jobbigt efter en stund och, som sagt, det var varmt. Den lille hade hittat något läckert på åkern som han helst ville ha för sej själv. 

Vad gör en labrador som hittat något snuskigt? Jo, rullar sej i det såklart. Det här var något riktigt mysigt som krävde flera varv på marken.

" - Sa du nåt matte?"

" - Hmmm, det går kanske att äta det här också...jag måste smaka..." 

I det här läget avbröt matte för att kolla vad det var. En död råtta, platt och tack och lov ganska torkad. 

Hälsningar Lena

Nykläckt

Inte helt nykläckta men dock bara fyra dagar gamla fick de här små kycklingarna komma ut i solen en kort stund. 

Gräsmattan var inte klippt och liknade nästan en djungel för en liten kyckling.

Det blev dock bättre bilder i skuggan utanför stallet...

....men där var det kallt och när den här parveln också insåg att syskonen inte var med började den förstås pipa. 

Vi avslutade snabbt fotosessionen och kycklingen fick komma tillbaka till sina syskon under värmelampan igen. 

Kolla in den lilla äggtanden längs fram på näbben som de använder för att ta sej ut ur skalet.

Hälsningar Lena

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

En som bara haft sommar i livet....

" - Hej, det här är jag och min mamma i vår hage. Här har jag varit så länge jag kan minnas."

" - Blir det bra så här? Jag är inte så van vid fotografer i hagen."

" - Jag testar lite och lipar till fotografen. Det verkar gå hem. "

" - Jag kan vara allvarlig också... Då försöker jag bara se så söt ut som jag kan."

" -  Mmmmm mamma, det är bra mysigt här bland blommorna i hagen..."

" - Åhh, extra skönt kli på ryggen. Någon sa att fotografen gillade detta. Jag håller med, grymt skönt."

" - Mmmmmmm..."

" - Fick du med allt nu?...Extra gos mot gräs, sommarens bästa. "

" - Det är OK att bli lite sömning eller ?.....Det händer så mycket här i hagen. Igår var det någon som duschade oss i flera timmar. Måste vila lite..."

" - Men nu är jag pigg igen! "

Hälsningar Lena

Hästhållning förr och nu

Jag har nyligen varit på en tvådagars tjänsteresa till Ridskolan Strömsholm, en av Sveriges tre riksanläggningar för hästsport. Där har man universitets-, gymnasie- och folkhögskoleutbildning samt allehanda kurser inom ridsport och ridpedagogik, hästhavande, tränande och hållande. Vi jobbade mest med vårt eget program men fick en rundvandring bland stallarna. Det finns stallplatser för 260 hästar.  

Det här är det äldsta stallet, byggt under 1800-talet, men naturligtvis renoverat för att klara dagens regelverk för hur hästar ska hållas. Strömsholm hade kavalleriskola mellan 1868-1968.

Vid renoveringen fick man inte välja material hur som helst. Det är ek i boxväggarna och det skulle ligga stora granitplattor utanför boxarna. På gången i mitten är det spån, mjukt att gå på, tyst och lättare än man kan tro att hålla rent.

Kajorna tyckte också att det var fint här inne.

Alla spiltor är borta och hästarna står i stora rymliga boxar.

Under krubban finns en dörr som man kan öppna när man mockar. Här kastar man in skiten "i skåpet" och så går det gödselskrapor under boxgolvet som för med det ut ur stallet. Inga skottkärror här inte. En fyndig modernisering som underlättar arbetet i stallet. 

Det stora pampiga ridhuset (ett av flera) med det vackra taket. Jag minns tyvärr inte när det byggdes men det används fortfarande.

Pegasus är med och håller upp taket.

Nästa stall är byggt i början på 1900-talet. Det röda stallet. I bakgrunden ser man ett annat mindre ridhus som också används.

I röda stallet är det bred och ljus stallgång med spångolv som är mjuk och fint att gå på. Helt halkfritt för stålskodda hästar. I boxväggarna är det återvunnen plast.

Det är få hästar och elever hemma men jag hittade i alla fall en ryttare som var på väg att ge sej ut.  

Studiebesök är fint för då kan man tigga till sej lite extra kliande.

Det här är ett stall från 2000-talet. Kungsgårdsstallet. Här tar man ut och in hästarna genom boxdörrar som öppnas direkt ut.

Vid behov kan man stänga för med "fönstret" (som hästen inte kan ha sönder).

Det finns också en stallgång inne i stallet. Här är det betonggolv men gången är bara till för att köra foder (med den batteridrivna Segway-vagnen med våg) och kärror när man mockar. Boxväggarna är även här av återvunnen plast.

När man vill göra i ordning en häst tar man den från det kalla stallet till ett uppvärmt hus med gummimatta på golvet och ställer upp den så här. Ett säkert sätt att jobba med hästen för både häst och ryttare. Här inne förvaras alla sadlar och annan utrustning i individuella skåp. Det finns också möjlighet att duscha av hästen i speciella utrymmen och ett solarium där de kan torka under lamporna.

Här är det absolut senaste stallet, bara några år gammalt. Det är byggt enligt principen aktiv grupphästhållning eller lösdrift, som man skulle kalla det om det var andra djur. Här går hästarna lösa tillsammans och kan välja om de vill vara inne eller ute. Mellan 16-20 hästar går det här under terminstid.

Vattenkoppar för att dricka ur är ju inget nytt men de här hästen kan också välja när den vill äta. Varje häst har ett transponderhalsband, som man kan se på bilden, och en för individanpassad foderstat.

Hästen har en lite magsäck och är anpassad till att gå och småäta hela dagen. Det är ju naturligt för den att gå och beta, inte stå inne i ett stall och bli utfodrad tre gånger om dagen. I det här systemet går hästarna in i en foderautomat och får mat. Grovfodret är uppdelat på 20 portioner dvs en liten giva varje gång. När det är slut får den gå ut och sedan komma tillbaka en timme senare. Det finns också automater för kraftfoder där det verkliga "godiset" portioneras ut.

Här kan man se att det står en häst inne ett "fack" ock äter. Då är dörrarna stänga bakom hästens rumpa så den ska få vara ifred. En häst med högre rang skulle annars kunna köra ut den och ta maten. Hästen som står utanför väntar på sin nästa portion, ingen idé att gå in för det kommer inte mer mat än på ett tag...men man kan ju vakta ingången. 

Ha en trevlig midsommar allihopa!

Hälsningar Lena