SE BILDEN: Två fotografer i Köpenhamn

I måndags var jag och kompisen Magnus Fröderberg i Köpenhamn och gatufotograferade. Vi har snackat om att åka dit ganska många gånger när vi har harvat omkring tillsammans på gatorna i Stockholm. Nu blev det äntligen av vilket kändes roligt.

Lika kul var däremot inte resultatet. Jag tyckte inte att jag fick till några särskilt bra bilder den här gången. Det var helt enkelt lite för dött och mest en massa turister i omlopp. Magnus verkade känna samma sak.  

Men det var ändå en bra och skön dag i det stora hela. Att gå runt i en intressant och mysig stad som Köpenhamn är alltid trevligt. Magnus och jag har också mycket att prata om när vi spankulerar omkring med våra kameror och har det med andra ord kul ihop.

Den här gången pratade vi bland annat om att det nu för tiden inte sällan är svårt att se skillnad på gatufoton från olika städer. Bilderna är ofta så likartade i sina uttryck att de egentligen skulle kunna vara tagna i vilken storstad som helst på jorden. 

Vi grubblade därför ett tag på vad som utmärker just Köpenhamn. En lite typisk sak är kanske att synen här under inte är helt ovanlig. Två män som går på gatan mitt på dagen en vanlig måndag och helt öppet dricker starköl.  

Effekterna av detta är också tydliga som ni kan se på bilden nedan. I Sverige ser man sällan människor som ligger i de centrala delarna och är så där totalt utslagna och lealösa. Det är däremot inte särskilt ovanligt i Köpenhamn. 

På Rådhuspladsen tjänade den här unga kvinnan lite extra pengar med sina såpbubblekonster som barnen fullkomligt älskade. Men sådant är knappast något unikt för Köpenhamn. 

Hursomhelst. Efter att ha gått cirka 30 000 steg i byn var det ganska skönt att sätta sig på tåget hem igen vid niotiden på kvällen. Magnus blickar ut över sundet medan tåget passerar bron mot Malmö. Men innan vi åkte passade jag på att fråga Magnus vad han tyckte om Köpenhamn som gatufotostad. 

SE BILDEN: Bibliotek - en underskattad miljö för gatufoto

Just nu tycker jag att det är roligt att spela in små filmer till min YouTube-kanal. Här kommer därför en kort film där jag reflekterar kring detta med att gatufotografera på bibliotek - en något underskattad gatufotomiljö, kan jag tycka.

SE BILDEN: Några ord om Olympus OM 1 och Fujifilm X100S

Med tanke på Bengt Björkboms senaste blogginlägg om Olympus OM 1 kan jag inte låta bli att lägga upp den här filmen. Jag spelade in den i våras men har suttit och hållit på den sedan dess. Det är en slags presentation av just Olympus OM 1(n). Ja, ni får titta själva.

RÄTTELSE: I filmen säger jag att slutartidsinställningen sitter på objektivet. Det är fel. Den sitter på kamerahuset vid objektivfattningen. 

Slänger med nedanstående korta film också när jag ändå är i farten. I den förklarar jag varför jag främst använder Fujifilm X100S som gatufotokamera.

SE BILDEN: Närkontakt med raggarna i Västerås

I fredags kväll hakade jag på Magnus Fröderberg till Power Big Meet i Västerås. Ett motorevenemang som förmodligen allra bäst kan beskrivas som en gigantisk raggarträff. Men också som en folkfest på många sätt. Det var väldigt underhållande i alla fall.

Som fotograf ställs man inför ett dilemma i den här sortens situationer, tycker jag. Alltså hur man ska angripa det hela med sin kamera. Det är lätt att falla för det uppenbara. Alldeles för lätt. Men jag försökte gräva djupare den här gången. Kanske lyckades jag. 

En metod som jag använde var att stanna kvar i olika situationer istället för att bara ”snappa” bilder till höger och vänster. På engelska pratar man om hur viktigt det är att ”work the sceen”.  Det vill säga att som fotograf jobba sig in i ett sammanhang, vänta ut händelser, och så vidare. 

Att göra så kan helt klart leda till intressanta bilder. Ännu mera ifall man också snackar med folk och faktiskt försätter sig i en social situation. Då går det också att komma ganska nära utan att det känns konstigt.

Kanske är inte det här arbetssättet så typsikt för just gatufoto som jag oftast håller på med, men vem bryr sig om det?