Söndagsstart

En inte helt fel start på söndagen: En smoothie på nässlor, päron och morötter, en kopp kaffe och SvD. (Smoothien på bilden har rödbetor istället för nässlor).
Har sedan flera år helgprenumererat på SvD. Bara helger? Ja, och bara söndagar. Hinner inte på vardagar; att läsa tidningar eller tidningen. Hade DN under sommarsemestern förr om åren, men det blev för mycket ”mellanmjölk” och trots semester blev inte tid till att läsa på vardagar. Visserligen är båda tidningarna stockholmscentrerade när det gäller nyheter, men de kan man hoppa över, stockholmsnyheterna alltså, och på helgerna är det mest annat som publiceras. Vad som är märkligt är att det finns inte något distributionsställe i Falkenberg. Ska man köpa ett lösnummerär det Varberg eller Halmstad som gäller och det för ett nyhetsorgan som skall anses vara rikstäckande, eller har man ruckat på den självuppfattningen, så att man nu bara är tätort > 50 000-täckande. Papperstidningar lär väl försvinna och det återstår snart bara att läsa på kartongerna som kommer till boxarna på paketutlämningsställen.  

Har nu praktiserat smoothies eller snarare frukt-, grön- och rotsaksgröt i två och ett halvt år till frukost och det blir bara bättre. Nu, så här års, kommer också det kryddgröna till. Variationerna är oändliga, men utan kaffe är det alltför påvert.

Och bada kan man göra i det här vädret!

/MA

Fikabevakning

Vi konsumerade en äggsmörgås och en päronfestis med utsikt mot Ven och Danmark idag på eftermiddagen. Vi blev observerade och noggrant iakttagna under rasten. 

Någon hade tappat en ostsmula på marken intill där vi satt. Nu låg den här smulan nära oss så observatören cirklade runt för att få tillfälle att ta ostsmulan eller än bättre; att fånga upp något ätbart som vi tappade. 

Till slut tappade observatören tålamodet och flög iväg något tiotal meter för att se om där fanns något att äta.

Andra spanade ut över sundet.

/MA

Zoombies i trädgården och i diskhon

Vårbruket är i full gång. De gamla pallkragarna har sett sina bästa dagar och börjar sjunga på sista versen. (Kan pallkragar sjunga?) Så en del odlingslådor blir en kraghöjd lägre. Kryddodlingarna med salladsraderna är det som år efter år gett kontinuiteten, förutom potatisen, zucchinin, musselsquashen, dillen, persiljan, ärtorna, bönorna, mangold, dragon, mynta, timjan, rabarber och ..., men någon gång måste det till en förnyelse. 

Den stora pepparroten gick att få upp med grep, spade och draghjälp i en rotända.

Och nya skulpturer skapas. Inga rådjur eller kaniner i grå slät finbetong utan persikoträd insvepta i juteväv och fiberduk för att inte bli lockade att blomma för tidigt när vårsolen en gång bestämmer sig för att skina. 

/MA

Invasiva arter och strandhäng?!

När det gäller invasioner så avsåg jag inte människan. Den här gången! Även om det nog är mest giltigt i de flesta situationer. Jag tänkte faktiskt på växter och sandstränder.

Kanske inte så konstigt att stränderna blir platser där många växter samlas. Havet transporterar frön och växtdelar. Båttrafiken gör det också. Går det ens att förhindra?

 
Det vind och strömmar inte för in, det för de ut! 

Strandråg binder sanden. Minns ett besök på Danmarks låglänta västkust där ebb och flod transporterade sand fram och tillbaka. Ett särskilt gräs planterades på kustvallarna för att binda sanden. Inte en inhemsk art!

Snö?
Nej skum!

Vintern är på tillbakagång och små flockar med sånglärkor drar norröver.

Tången som invaderat stranden hämtas. I alla fall det mesta.

Upptäckte hösten 22 att en ny blomma slagit rot på stranden. Inte bara slagit rot, utan stora ytor hade blivit gröna med små gula korgblommor. Tog en stund att "arta". Roligt med en ny art! Lade upp fyndet på SLU:s artportal. En sydafrikansk invandrare.
Inte så roligt trots allt. 

/MA

Kan lutfisk fotograferas aptitligt?

Julen är över sedan några veckor, nästan en månad faktiskt. Lutfisken är ett minne blott. Lutfisk till lunch på juldagen var något som vi praktiserade länge och nu på senare år har man insett det värdefulla: Den är basisk. Motverkar alltså sur mage. Redan på medeltiden visste man att fet mat bör balanseras med lutfisk. En gammal kunskap som imponerar. 

Å andra sidan blev man som barn sur varje juldag då det vankades lutfisk. Då mängden hårda paket i år icke kunde räknas (0) blev det dock ingen sur gubbe som behövde botas med lutfisk. Det blev till att ta fram blixten. Rena nöjet och ett bra botemedel mot en eventuellt sur gubbe. Vad blev mer naturligt än att fotografera lutfisken som låg i blöt. Insåg att en matfotograf får jobba hårt för att få fram det aptitliga i bilderna. Så det blev att försöka med något mera otraditionellt senare under veckan: Baconlindad köttfärslimpa.

Det här med matfotografering fick jag smak för.

PS Har en besöksräknare till bloggen. Upptäckte att Singapore gått upp på tredje plats i besöksstatistiken. Flera besök än antal blogginlägg. Tittade på andra bloggare som använder en likadan besöksräknare och kunde konstatera att även där hade Singapore-besökare hamnat på tredje plats. Kul med besökare men lite märkligt eller bara fel? DS

/MA