Det är mycket ibland

Jag har fullt upp med lite av varje, jag har fått lägga mitt fotograferande och bloggande lite åt sidan. Men efter helgen räknar jag med att det lugnar ner sig och jag kan återgå till det som jag tycker om allra mest, att fotografera och vistas i naturen. Bilderna visar något som jag hittade på ett träd för några veckor sedan, tänk hur spännande det kan bli men jag undrar egentligen hur många som tycker om att titta på sånt, kanske är det bara jag. Hur som helst visar jag bilder på det, förmodligen har det något namn när det blir så på trädet som om att trädets fibrer vävt ihop sig åt olika håll.

Jag försökte skapa en annan känsla av det genom en multiexponering, personligen kändes det som att det fanns något mera där i kanske ett öga eller något.

Naturlig skapelse

Jag vet inte om det är något underverk precis men kan jag inte sluta att titta på det som blivit till i naturen och av naturen. Ibland får skapelserna följa med mig hem men då i form av bilder så jag kan betrakta det lite mera.

Gammal vril

Jag hittade även den här gamla vrilen på en björk i söndags, trädet verkade gammalt och så även vrilen som satt på. Det som fångar min blick vill jag försöka ta bild på så en bild blev det även på denna skapelse.

Ögonkontakt

Ibland möts dom helt enkelt, blickarna och för ett ögonblick förstår man att man förmodligen inte är helt ensam trots allt. Sen krävs det ju såklart lite fantasi.

Den oändliga resan

Jag hittade den här gamla delen från ett träd vid havet, man kan säga att det var ett strandfynd. Den låg på klipporna och jag tänkte lite på resan den gjort för att hamna där, hade den kommit långt ifrån eller bara funnits i närheten och hur såg den ut i yngre år. Svaret fick jag såklart inte men att hela livet är en resa är solklart, jag tror faktiskt att den där delen från trädet haft en spännande resa och den har nog rest vidare nu. Personligen tycker jag om den här bilden mycket, i min omgivning tror jag ofta att mina motiv uppfattas som svåra.