FINSPÅNGSVÅR

***

Trots den milda vintern känns det ändå skönt att våren är här, nu är det liksom ingen tvekan längre även om det fortfarande kan det bli enstaka bakslag. Men vår är det, både ute på fälten vid Risinge och hemma i trädgården. Här kommer några vardagsbilder från våren i Finspång.

*

I  kommer före eftersom jag går och letar motiv hela tiden

*

Gillar dom höstplöjda åkrarna, dom är både vackra och ursprungliga

*

Så småningom ska dom väl harvas också innan man sår

*

Vilken sorts fjäril  det här ska bli vet jag inte

*

Krokus

*

Krokus

*

Marktäckare, vet inte namnet

*

Krokus

*

Scilla

*

***

ON THE ORIGIN OF SPECIES

***

*

*

***

FLOWERS

***

There is a great how-to-ism all over the world, and every person, particularly  the modern contempory mind, has become  a how-to-er: how to do this, how to do that, how to grow rich, how to become successful, how to influence people and win friends, how to meditate, even how to love. Don´t reduce life into technology. Life reduced to technology loses all flavor of joy (Osho)

*

*

*

***

DEN SISTA ROSEN........

***

.....åtminstone i vår rabatt. Ensam står den där, stolt och orädd, säkert en och en halv meter hög. Åldern börjar ta ut sin rätt, det finns både missfärgningar och veck av lösa flikar, men stoltheten finns där ändå, den står med ryggen rak. Döden kommer med första frosten men den är inte här, än. Kanske i morgon, eller i övermorgon. Vad vet jag? Men att den kommer vet jag. Egentligen är det det enda jag vet om resten av mitt liv. Och så har det varit i vartenda ögonblick jag levat. Också för 60 år sen när jag träffade I. I varje ögonblick har döden varit det enda givna, det enda på förhand som varit känt. Men så mycket mer jag varit med om, så otroligt mycket mer  jag fått glädjas åt. Varför skulle jag misströsta nu?

*

Sista rosen, nedanför rabatten utanför sovrumsfönstret i Finspång

*

***

UNDERBART ÄR KORT!

***

Vi är lite sena när vi vårplanterar i Korsheden. Ofta sätter vi inte fröna förrän vi åkt upp för sommaren. Och i slutet av augusti tänker vi att det blev inga blommor i år. Men så nu, i mitten av september kommer den, krassen. Så har det var ett par år nu, kanske tre. Det är nog inte så långt till första frostnatten, det var fyra i natt, så långvarigt blir det kanske inte. Men det gör inget, underbart är kort! Och jag gillar dom här fräcka oblyga färgerna, motsatsen till sparsmakat och diskret!

*

Korshedskrassen idag

*

***