SURRENDERING

***

Nej, inte att ge upp. Men acceptera. Den som inte accepterar verkligheten förlorar alltid. Verkligheten är inte förhandlingsbar.

Våra promenader är numera några hundra meter. Efter semestern har I inte mått så bra. Vi behandlar just tredje urinvägsinfektionen på två månader och den fysiska orken är dålig. Vi behåller våra rutiner, varje dag åker vi ut till S:ta Maria och tar en kort promenad, 100 meter, kanske 200 i bästa fall, och så tillbaka. På hemvägen får jag hålla henne i hand för att hon ska klara sista biten, hon vill gärna falla framåt, som jag tror en reminiscens från hennes stroke för snart tio år sen. Vi glädjer oss åt luften, åt utsikten över fälten, åt solen om den lyser eller åt regnet om det regnar. Nästan inga fåglar längre mer än dom som alltid finns - korparna och hackspettarna. Spillkråkan är vanligast men det finns säkert andra fast dom är tysta. Ibland åker vi in till Norrköping och köper lite färskt gott matbröd och något gott till kaffet.

*

Två förmiddagar i veckan kör jag upp I till en förmiddagsträff med andra med demensproblem. Inte så många, omkring fem, plus en fantastisk personal som hjälper, stödjer och förstår. 9-13, och under den tiden får dom både förmiddagskaffe och lunch. I kan såklart aldrig berätta vad dom gjort eller vad dom ätit, det kommer hon inte ihåg när jag kommer. Hon var lite tveksam först, nu är det en rutin, även om hon varje gång blir lika förvånad att vi ska dit. Ändå tror  jag det är bra, hon får se något annat än mig och huset ett par gånger i veckan och kanske känna att världen inte är så begränsad som det kan verka.

*

Också livet hemma har förändrats. I behöver hjälp  med det mesta - kläder på och av, skor är extra svårt. Dusch kräver såklart min hjälp och olyckor, större och mindre, händer då och då med många tvättar som följd. Tidigare har jag oftare blivit störd eller irriterad och det kan hända någon enstaka gång fortfarande, men till min förvåning har jag fått bättre tålamod när jag insett hur stort behovet av hjälp är. Det svåraste är att kunna peppa när hon gång efter gång efter gång konstaterar att något hon gjort blir fel. Mest känns det när hon några gånger dom senaste dagarna sagt att hon vill åka hem. Jag har ännu inte klurat ut om hon har minnen från sitt eget hem, om hon inte riktigt känner igen sig hemma eller om hon känner sig otrygg. Så hände idag efter att ha sett På spåret, men efter att ha gått runt tillsammans, tittat in i köket och badrummet innan vi gick in i hennes rum och satte oss på hennes säng. När jag stoppade om henne var hon lugn och hon somnade ganska snart. Vecka 48 är det dags för nästa vecka på annat boende. Vi hade begärt och fått godkänt en vecka per månad men jag har ändrat det till en vecka varannan månad. I tyckte det var helt ok men sa att det var väldigt långtråkigt och jag behöver inte "ledigt" en vecka i månaden, varannan månad funkar fint. Fortfarande är hon i grund positiv och vill aldrig vara till besvär, men jag ser att hon oftare försjunker i halvdvala eller bara blir sittande. Kvällarna är enkla då vi ser på TV, ibland tillsammans eller hon ensam och jag vid datorn. En extra liten biltur ibland på eftermiddagarna och ibland gemensam meditation, något hon uppskattar lika mycket som jag. Så går dom dagarna, inte varandra lika men heller inte särskilt olika. 

*

Fantastisk himmel häromdagen. Molntypen är inte så ovanlig men att den täcker nästan hela himlen är det

*

Vår vanliga väg i lätt dimma en aning symboliskt kanske

*

Jag älskar eken som aldrig ger upp, gör det som fortfarande går bara

*

***

KULTUR OCH SÅNT

***

Sen några veckor råder det diskussion kring tanken på en svensk kulturkanon. Spännande diskussion tycker jag. För det första noterar jag att begreppet kulturkanon tycks lättare att definiera än kultur, åtminstone om man kollar på Wikipedia. Sålunda är kulturkanon ett begrepp efter den religiösa betydelsen av kanon, ett rättesnöre för för kultur. Både i DN och SVT har hörts/synts upprörda författare, professorer och andra som ifrågasätter idén. Bara ordet rättesnöre måste  rimligen få författare och professorer att studsa. Ordet kultur däremot har inte en lika entydig betydelse. Begreppet innefattar i vid bemärkelse all mänsklig aktivitet men används huvudsakligen i två bemärkelser  andlig (konstnärlig) odling och socialt överförda levnadsmönster, allt enligt Wikipedia. 

*

I mitt stilla sinne tänker jag att det under de senaste decennierna funnits uttalade rättesnören inom flera kulturområden. För att få statliga pengar för projekt, oavsett om det gällt författarskap, mediautveckling, forsknings- och vetenskapsprojekt eller annat  har det främst krävts att genusaspekterna måste belysas. Att det för oss som inte är vänsterinriktade länge varit tydligt att det funnits en tydlig styrning efter progressiv vänsterideologi där HBTQ-perspektiv, jämställdhet och mångfald varit överordnad konstnärlig frihet är ingen nyhet. För något år sedan presenterade också en statlig myndighet (Myndigheten för kulturanalys) en omfattande utredning av styrning av kulturbidrag. Särskilt har utredningen undersökt Kulturrådets, Konstnärsnämndens och Svenska Filminstitutets bidragsgivning och kommit fram till att dessa i allt högre grad utformar sin bidragsgivning efter politiska kriterier. Bara Kulturrådet har suttit på 2,5 miljarder så effekten på anslagsfördelningen har varit stor. Det är lätt att förstå om en kulturvridning ersätts av en kulturvridning åt ett annat håll är det många som känner sig manade att protestera. Så här långt har jag inte sett mkt av den nya kulturvridningen, men den kanske kommer, vi får se. Och detaljkritiken riktar sig än så länge mot kulturministern som nu varit kulturminister i hela fyra veckor. Amanda Lind var kulturminister i fyra år och hur mycket bildning hon redovisade för egen del är för mig oklart.

*

Nåväl, kulturkanon. Mest präglad är jag nog av att haft sångboken Nu ska vi sjunga och läseboken Nu ska vi läsa. Far ror och mor syr, inte tvärtom förstås, jag menar, hur skulle det gå? Och vem glömmer Vi gå över daggstänkta berg, fallera? En kort period gick jag i söndagsskolan och fick några guldstjärnor, kanske är det därför jag har så svårt för religion idag. Även högre upp i skolan fanns uppgifter jag inte glömmer. Jag fick litteraturhistoria i muntan i studentexamen, ämnet blev Strindberg. "Strindberg inleder realismen i svensk litteratur" var lösenorden, understrukna i min litteraturhistoria. Dock inte en fråga om Strindbergs kvinnosyn. Tre giftermål hade han, Harriet Bosse, Siri von Essen och en till som jag nu glömt, tur att jag  inte har nå´n tenta på måndag. Men jag har ju läst både Röda rummet och Hemsöborna och det tycker jag berikar mig fortfarande. Faktiskt blev jag läsintresserad på allvar av litteraturhisoria i skolan. Lite kanske också för att vi hade en ung och snygg lärarinna i litteraturhistoria. Apropå det, senaste diskussionsämnet inom kultur är väl kanske undersökningen från Lunds universitet som visar att snygga tjejer får högre betyg, så som undersökningsresultaten tolkades. Min erfarenhet är alltså att snygga lärarinnor väcker större läsintresse. Är inte det en intressant utveckling av det redovisade projektet?

*

*

***

BÖNNERN OKTOBER

***

Dom här gråaste dagarna må man leta upp något gladare, här hemmasjön Finspång i oktober. 

*

*

***

SOLPANELER

***

Närmaste grannen satte upp solpaneler för en månad sen. Mycket imponerad av hur snabbt och effektivt det gick, hela taket på två dagar. Det är ett perfekt tak, vätter rakt åt söder och med bra vinkel, typ drygt 30 grader skulle jag säga efter bilderna. 38 paneler, minst 50 m2 gissar jag. 16 kW säger Tomas att dom ska ge. Inte i maxeffekt utan tydligen något slags årsgenomsnitt (dagtid gissar jag). 16 kW räcker till en hel del. När jag pratade med honom senast var inkopplingen inte klar. Dom hade haft tur, bestämde sig i somras och väntetiden var inte mer än ett par månader.

*

Med det långsiktigt fallande priset på paneler och stigande elpriser är det utan tvekan en mkt intressant investering. Vårt hus har inte alls ett lika lämpligt tak, dessutom har jag tänkt att det är tveksamt om vi hinner nå lönsamhet innan vi inte är kvar, i livet eller i huset. Sticker elpriserna iväg under längre tid kanske det är fel tänkt. Rent generellt tycker jag solpaneler är en väldigt attraktiv lösning, decentraliserad som tekniken är på allvar och ingen ny ledningsdragning förutom inom huset eller möjligen tomten. 

*

Även om vi nu inte har solpaneler är jag nöjd med den minskning av elförbrukningen vi har så här långt. Här hemma i Finspång ligger vi på ungefär 50 % av fjolåret om vi tittar på aug, sept och okt. Förklaringen är att merparten av uppvärmningen går på fjärrvärme och golvvärmen i entre och hall har vi stängt av. Utomhusbelysningen är dessutom numera nästan alltid släckt och även inomhusbelysningen är nerdragen. I Korsheden ligger vi samma månader på ungefär -40 %, huvudsakligen beroende på att vi inte varit där mkt i höst.

*

*

*

*

***

CHOSING

***

Death is certain

Life is uncertain

thus

Striving för certainty

is striving for death

Accepting uncertainty

is accepting life

*

*

***