EKÖN FÖR TUSEN ÅR SEN

***

Ekön i sjön Dovern söder om Finspång har varit befolkad länge, i 1 000 år eller mer (se någon av mina tidigare bloggar här1 här2). Och eftersom ön varit bebodd så länge har säkert boskap också regelbundet strövat fritt på ön sen dess. Ön är inte större än att djuren fortfarande här får gå fria på sommarbete. Bilden kunde lika gärna vara tagen för sådär tusen år sen. Inga kraftledningar, inga bilar, inga plastekor, inga bojar. Bara boskap, ängar och lövskog med enstaka barrträd. Det var så här det såg ut, om ni undrar, för tusen år sen. Tom med den plana undersidan på lövträdens lövmassa, definierad av hur högt djuren kunde nå. Fast ok då, djuren hade nog inte den här storleken, dom var mindre och magrare tror jag. Men annars......

*

*

***

FEST OCH GLAM OCH LITE ALLVAR PÅ SLUTET

***

Vi hade roligare saker för oss i helgen än att rösta (det gjorde vi för flera dagar sen). Hela Göteborgsfamiljen var uppe på besök. Det blir fullt i vårt lilla hus men samtidigt blir det mysigt. Stefan och Hanna med barnen Hilda 19, Agnes 17, Elias 12 och så Makai, tollaren. Kräftskiva var det alltså. Som vanligt inga märkvärdigheter men glädjefull samvaro. I vet inget bättre än att ha familjen omkring sig. 

*

Promenader ingår alltid, här fick Hanna ta kameran på förmiddagspromenaden

*

Väl hemma var också tjejerna på väg upp

*

Barnen på trappen på väg ut innan vi åt lunch

*

Så en lunch med soppa, kyckling och pasta. Stefan är alltid chefskock

*

Efter fika  på eftermiddagen var det så småningom dags för kräftorna. I först på plats.....

*

la Bla egyptiska, helt ok

*

Lite tillbehör förstås måste finnas

*

Även före snapsen får man larva sig om man vill

*

Och här sitter vi då. Öl, vin, sprit och gammal finkel..........

*

Alltid är det någon som testar pianot

*

Ny promenad på söndag förstås, Hilda som rider ville gärna träffa fölet här till vänster

*

 En kvart innan dom for iväg på söndag eftermiddag plockade jag fram 99:an med zeiss-135:an för att få något som liknade porträtt

*

*

*

När alla ungdomar så småningom kom i säng efter kräftor och annat fick Stefan, Hanna och jag tillfälle till ett långt samtal om hur det egentligen är och vilka alternativ som kommer att finnas framöver. Kanske dom värdefullaste timmarna för mig, att få dela.

***

PLÅTTAKEN, KÄRNKRAFTEN OCH MARKNADEN

***

Det som döljs i snö kommer fram i tö. Eller om det är tvärtom, när vintern och kylan kommer?

Lyssna till Stefan Sauk här

*

*

***

HISTORIEN OM ETT PROJEKT - 1 MUSEN

***

Det är i augusti 2008, noga räknat 28 augusti. Projektet att bygga ut/ bygga om sommarhuset har just startat. Ni ser den lilla grävaren där till höger. Det är inget projekt vi funderat länge på, faktiskt gick beslutet ganska snabbt. Att jag gick i pension några veckor innan (halvårsskiftet) var inte orsaken, även om det hade varit naturligt.

*

Det började i bilen upp till Korsheden i början av sommaren. I hade läst reklam för kontroll av sommarvatten nånstans och tyckte vi skulle göra en analys. Av betydelse i sammanhanget var nog att vi hade fått barnbarn nr 3 under våren och kunde räkna med besök av en riktigt liten under sommaren. Vi hade då en grävd brunn lite bakom där jag står när jag tog första bilden här. I:s pappa hade köpt tomten samma år vi gifte oss, 1965, och låtit uppföra det bruna huset ni ser, en sk västkuststuga. Dåvarande grannen  Erik Åhman gick med slagruta och konstaterade att där skulle brunnen grävas. Den var inte stor, en stor cementring, säg 1 meter drygt och sådär 80 cm i diameter och med fin sand i botten. Ändå hade den funkat fint i alla år, vattnet hade räckt och ingen blivit sjuk på dom där 43 åren från 1965 till 2008, varken barn eller barnbarn.

*

   Nåväl tänkte jag, det har ju funkat, men visst kan det vara bra att kolla vattnet, inte så dyrt var det heller, minns jag rätt sådär 500:-. Kanske var det den döda musen som bidrog, för när vi kom upp, lyfte av brunnslocket och kollade brunnen inför säsongen låg det faktiskt en död mus och flöt där. Lite otrevligt tyckte jag kanske, men cementröret som utgjorde brunnen var lite ojämn längst upp i kanten och även om locket låg på var det nog utrymme för en mus att komma in så det kändes inte så farligt. Jag plockade ut musen och hinkade ut så mycket jag kunde och spolade sen en bra stund.  Så körde vi som vanligt förstås men efter några dar åkte jag förbi apoteket i Ludvika och skaffade några biologiskt rena plastflaskor för provtagning, fyllde dom och skickade iväg till företaget vars reklam vi nappade på. Sen tänkte vi inte mer på det. Svaren skulle vi få med post om någon månad.

*

Nå´n vecka senare ringde det på min mobil.  Nästan det första jag hörde var en mansröst som frågade  "Ni dricker väl inte av det där vattnet?". Jo sa jag, det har vi nog gjort,   men sa inte att vi gjort det i 43 år. "Gör inte det, och om ni måste, se till att koka det!" Några veckor senare kom analysprotokollet. Halten av E-colibakterier var över 400 st/100 ml och ska inte förekomma alls, koliforma bakterier fanns över 500 st/100 ml  och ska vara mindre än 50 st/ 100 ml. Jag funderar fortfarande om det legat så där högt hela tiden, eller om det var musen som kommit in. Förresten, det finns en tredje möjlighet, det året var det hyfsat mycket snö och när den smälte svämmade bäcken 20 meter därifrån över och smältvattnet stod nog ända bort till området med källan. Jaha, där insåg jag direkt att nu måste vi djupborra efter vatten, just det hade jag länge tänkt eftersom vi bara hade torrdass ute och ingen dusch. Däremot hade jag och en kompis (Bengt Holm) byggt ett bastuhus planerat för riktig toa och dusch redan för flera år sen, det röda huset till vänster ni ser i bilden. Förresten, inte korrekt uttryckt, Bengt hade byggt huset med lite handräckningshjälp av mig. Men  nu skulle där bli vatten!

Första bilden är från 28 augusti dagen efter, den 29, var det dags för bergborrning, bilderna 2-8

*

*

Långtradaren med utrustningen uppe vid landsvägen, gamla Smedjebacksvägen

*

Backen ner till oss är inte värst bred,  kanske var det en dm eller två på vardera sidan

*

Allt går för den som är van

*

Så ut i terrängen med själva borraggregatet, tryckluftskompressorn står kvar på sin vagn till höger

*

Många rör som ska svetsas ihop

*

Und hast Du mir gesehen, på på 100 m djup fanns vattnet!

*

Nöjd efter väl förrättat värv

*

Och, jodå, vet att jag skrivit om detta en gång tidigare....

***

RISINGE - ISLANDSFÖLET

***

Igår kom Per Stockberg på sin fyrhjuling ikapp mig utefter vägen som går in vid S:ta Maria. Vi känner inte varandra men pratar ofta en stund när vi möts, vi går ju därute ett par gånger om dagen I jag. Just den här gången gick jag själv. Med sig har han isländska fårhunden Dis, som vanligt sittande på tanken mellan hans armar. Han skulle ut och se till sina islandshästar i hagen.

Några dagar tidigare hade jag tagit lite bilder på det nyaste tillskottet i hagen, ett föl till en av islandshästarna. Per kunde berätta att fölet var tre veckor gammalt.

*

*

Undrar, kan man äta det här?

*

Stilig värre!

*

Här finns mat jag känner igen

*

Du och jag mamma!

*

***