KVÄLLSMYS I SOLLER/ MALLORCA

***

Kan man ha semester när man är pensionär? Inte vet jag, däremot kan man definitivt göra en liten semesterresa i vardagen. I och jag har varit på miniresa tre dagar till Mallorca med yngsta dottern A, enbart för att äta gott, dricka lite vin och strosa runt. Badliv var inget huvudsyfte, men några dopp blev det, både i havet och i poolen. Och så här såg det ut när vi drack fördrinken före middagen, helt acceptabelt faktiskt. Fyrtornet där måste ha punkterat solen för en liten stund efteråt började det bli mörkt.

*

*

***

NÅGOT ATT GÖRA

***

Att hitta en meningsfull tillvaro när man kommit hit som flykting är säkert inte lätt. Och det finns  naturligtvis ingen lösning som passar alla. I Finspång har under våren några organisationer träffats för att se om vi kan komma fram till meningsfulla sysselsättningar. Det är Rotary och Lions från Finspång och RK från Finspång och Hällestad. En hel del ideér har kommit fram, allt från att skaffa begagnade cyklar för att lära dom som inte kan cykla  just att cykla, fisketävlingar, utflykter till närbelägna resmål, och det mesta har redan startats eller är på väg att starta. En av ideerna var att skaffa fram ett antal kolonilotter av kommunen för att ge till nytillkomna. I går söndag var första träffen, 7 hade anmält sitt intresse, bla från Sudan, Eritrea och Kongo. Dom vi vänder oss till ska redan ha fått uppehållstillstånd eftersom vi inte vill ge falska förhoppningar om dom inte skulle få stanna. Förutom att ge uppbackning bara genom att vara med och se till att dom kommer igång gäller det att få fram lite redskap. Kersti här på första bilden är drivande för just det här projektet och  har också tillsammans med sin man vidtalat en kompis som med maskin ska hyvla av det översta markskiktet, det här är ett område som inte använts på länge.

*

Kersti med fyra av de nyanlända

*

Alla har inte slagit med en lie heller men skoj att prova

*

Och så ska det slagna räfsas ihop

*

Vi hoppas dom ska komma igång på allvar, det borde kunna ge både sysselsättning och egna grönsaker, vi får se. Huvudtanken är att verkligen komma igång och testa ideerna och försöka bidra på något sätt så det inte stannar vid prat.

*

***

SOM OM INGENTING HÄNT

***

Bukettapeln blommar som om ingenting hänt. Den är mitt favoritträd i trädgården - vacker både höst och vår och en magnet för en hel rad fåglar på vintern, inte minst sidensvansar, med dom små miniäpplena som tycks vara ätbara vintern igenom. Och allra vackrast är den nog just nu när dom ljusröda knopparna som översållar hela träden precis är på väg att slå ut till dom vita blommorna.

*

*

Översållad är verkligen rätt ord

*

Och nu i kvällningen lyser inte bara bukettapelns vita blommor, dom guloranga tulpanerna blir extra vackra, här tillsammans med lila allium på väg att bilda dom karakteristiska bollarna

*

*

Som om ingenting hänt sa jag. Läkarna hade rätt i sin prognos, min storasyster överlevde inte helgen, sen femtiden i morse finns hon inte längre.

*

Därför glädjer jag mig åt alla blommorna som trädgården nu är full av. Allt är ju som det ska, sommaren kommer som vanligt med både blommor och svalor.

***

CRUISING

***

Välkommen ombord, så rullar vi igång då. Som ni ser är det gott om plats, ni kan roa er med det ni vill, jag kör. Eller kör gör jag väl inte precis, men jag startar den. Och så stannar jag den när vi är framme. Vart vi ska? Det spelar ingen roll faktiskt, vi är framme när vi är framme. Eller, jag menar, det är lite olika. Vi ska olika långt menar jag. Vaddå, kliva av? Nä, det går inte. Kliva av, mitt i farten, det är klart att det inte går. Stanna? Nämen fattar du inte, den här går inte att stanna.  Vaddå, välja väg, ja det kan jag väl. Men det spelar heller ingen roll, du kommer i alla fall dit du ska, men visst, det du ser fladdra förbi när du tittar genom fönstret ser lite olika ut. Registreringsskyltar`? Jodå, det har jag haft, men dom vet ändå inte vart jag ska. Det är många som försökt kontrollera det jag gör, men dom lyckas aldrig. OK, det händer att jag får ta en omväg, men aldrig mer. Vem jag är? Åh, jag har många namn, men det är ingen som känner mig. Inga kompisar har jag heller. Jo, en hade jag, men han gjorde visst nå´t fuffens, han har gått under jord. Eller kanske bara under, jag menar, han kanske bara har gått under. Jovisst är jag gammal och jag har hört att jag ska få avlösning snart. Det är nån helt ny har jag hört. A nånting....., eller Art....., nej, jag kommer inte ihåg. Jomen vänta, initialerna var i alla fall AI....

Hej då

*

*

***

INTE ENS EN DAG GAMLA -SAXEVÄGEN, KORSHEDEN

***

Efter maskrosorna fortsatte jag min promenad utefter Saxevägen, min älsklingsväg i Korsheden. Det finns alltid något att titta på, något att ta in. Och jag var redan nöjd med fotoresultatet, det blev massor av fina maskrosbilder. Förresten, maskrosorna tog ju inte slut för att jag lämnade ängen, maskrosor finns ju i princip överallt, inte minst utefter vägrenarna.

*

Här går jag backen ner mot gården med alla djuren

*

När jag rundat ladan kommer jag fram till ängen där bonden, Stefan, brukar ha både lamm, kor och hästar. Idag är det bara får. Och det dröjer ett ögonblick innan jag ser - inte bara vuxna djur, utan lamm. Små lamm. Redan innan jag gick upp och frågade Stefan insåg jag att dom här var små, väldigt små. Dom kan inte vara många dagar. Det var dom inte heller. Dom som jag blev mer och mer fascinerad av var födda idag, inte nattgamla ens. Det blev många bilder igen. Framförallt fascinerades jag av hur tätt intill sina mammor dom hela tiden höll sig. Men lite skillnader  mellan lammen fanns, några gick på små tiometers upptäcktsfärder, något hade i princip konstant kroppskontakt med mamman. För en gångs skull tar jag med nästan tjugombilder, inte för att bilderna är så märkvärdiga men för att visa lite av det som fascinerade mig

Den här tackan hade tre

*

Och den här hade två. Och står gör dom!

*

Nära ska det vara.  Kan det gälla bebisar också månntro?

*

Som sagt, tätt intill. Eller varför inte ovanpå?

*

Den tuffaste har mamma flera meter bort

*

Men alla är ju inte lika tuffa

*

Tackan är säkert duktigt trött, tre lamm är lite mer än vanligt. Och lammen känns nästan oroliga när inte mamman kontinuerligt puffar på dom, eller åtminstone rör på sig

*

Om jag inte zoomar in så mycket blir det tydligare hur dom söker närheten

*

Men dom egna benen är också vingliga och tröttheten tar överhand ideligen

*

Här i alla fall en som vågar sig lååååångt bort på egen hand. Minst fem meter....

*

Men det känns ändå lite ensamt och jag vet inte om jag orkar gå tillbaka alldeles själv.....

*

Vilken tur, mamma har koll på mig ända här borta. Och en bit av navelsträngen hänger fortfarande kvar...

*

Här känns det tryggt, här lägger jag mig och vilar igen

*

Mamma, blir jag lika stor och stark som du nå´n gång?

*

Nu håller jag mig här....

*

....och vilar bara lite då och då

*

Men går du, måste jag ju följa efter fastän benen är så trötta.....

*

***