Panorama

Arktyper, Pessisjåkka

Soluppgång över Torneälven och Sautusjärvi från Etnuluihtin, Jukkasjärvi

Den där tiden...

Varför är det så underbart med lördag?

Köket en lördagsmorgon. Tystnaden riktigt hörs. Hela kroppen och sinnet känns annorlunda. Fanns verkligen den där pricken på väggen igår också? Var kaklet lika vackert mörkrött och glänsande hela veckan som det är just idag? Vilken vacker utsikt genom fönstret, så mysigt med lite dimma och regn i luften. Spänningen inför dagen, få göra vad man vill, att slippa passa tider.

Tiden – vilken märklig uppfinning. Dum. Tiden styr – inte vi. Inte ett bra sätt att försöka få människor att samarbeta. Vi är olika men alla skall passas in i tidsramen. Dumt.

Det skulle lika gärna kunna vara lördag på tisdag också. Skillnaden är att då måste alla passa den där tiden, en, två, tre gånger minst. Vissa skolor och arbeten går lika bra att göra en annan tid än just klockan 8.00. Alla magar skrynklar inte ihop sig av att inte få lunch just klockan 12.00. Alla behöver inte just åtta timmars sömn. Vi är inte Skalman med en mat- & sovklocka. 

Medierna sänder ju sina nyheter och program så att vi kan se och läsa dem dygnet runt, researrangörerna jobbar på att försöka låta oss resa när vi vill, matbutikerna och de övriga butikerna – alla strävar ju efter att vi skall kunna använda den där tiden som vi vill. Faktiskt även skolorna – distansutbildning, jobben – flextider. Är det en inneboende klocka som får oss att hamna i en tidsstress som egentligen är omotiverad?

Om man bestämmer sig för att ha lördagsstämning på tisdag när man vaknar. Stannar till i köket och försöker se och känna det där man ser och känner på lördagen. Det är en prick på väggen, inte en fläck. Det är fortfaranade vackert kakel, inte dåligt putsade fogar och det är mysigt väder – inte besvärligt att behöva ha gummistövlar. Då kanske?

/ Anna Broberg

Frasses hamburgerrestaurang, Kiruna