December

December snart till ända. Veckan före jul fick jag covid men hann at bli bra lagom tills julafton. Fotograferingen i sig har legat på is och det inte pga corona utan att fotolusten har varit totalt lika med noll. Men trots det så har jag ändå lyckats att skrapa ihop lite bilder från just december månad. Blev väldigt aktiv nu det sista med systemkameran.

En kväll på väg hem från julfirandet satt den här vackra ugglan på snöpinnen. Om det är en berguv eller hornuggla låter jag vara osagt?... Bilens strålkastare fick lysa upp motivet som satt kvar och spanade över åkern. Manuell fokusering.

På tal om nattdjur, åtta! Stycken älgar fanns på den här åkern. Lyckades att få en i fokus (manuell fokusering).

Bor man alldeles intill Läckö slott så får man ju passa på att ta med sig både systemkameran och stativet på kvällspromenaden med Maja.

Just den här kvällen blev det så då månen lyste som en enda stor lampa över landskapet. Pannlampan behövdes knappast för det var så ljust.

Med 1/4sek lyckades jag att få Maja hyfsat skarp :) Sen fortsatte hon att söka efter sork i gräset.

Medans husse fortsatte med att fotografera slottet.

Vi vandrade ut på bryggan för att ta lite kvällsfoton utan den där fasadbelysningen som i mitt tycke stör fotograferingen.

Här fanns även en fiskebåt.

Husse & Maja vid kajakbryggan.

Fågelmatningen är i full gång och besöks av många olika fågelarter. Här en gråsiska.

Några bilder ifrån en stillsam morgonpromenad runt roparudden vid Läckö slott.

Avslutar med en serie från idag när vi alla var samlade ute vid sjön för lite korvgrillning.

Systern med hennes son Otto. Eldens lågor var intressant att titta på tyckte Otto.

Otto, husse & Maja under en koja :)

Pepparkakor till efterrätt är gott :)

Alla är samlade den här vackra förmiddagen med sol och minusgrader.

Otto hade lyxen att få åka pulka hela vägen hem.

Avslutar med en glad Maja som vill att alla ska vara med på äventyret :)

God fortsättning FS

Stenknäckarna & ormvråken

Det är fint ute i naturen nu. Känns som om att den vilar/återhämtar sig inför den kommande våren. Dess invånare däremot, märks att de har fullt upp med att försöka överleva ännu en vinter. Vi är ute vid sjön jag & Maja, har med mig en säck med lite fisk till havsörnen. Kameran fick följa med den här gången då det var så fint ute.

Snön den yrde vackert över sjölandskapet.

Längesedan Maja var med på bild, eller rättare sagt jag fotograferade henne. 

Drog ner på slutartiden så att snön blev som regn.

Snabbporträtt på Maja med längre slutartid. En trogen följeslagare <3

Sen får jag nog tacka dig Lena Holm. Hade inga planer på att fotografera småfåglarna. Var så nöjd med att bara titta på dem inomhus i värmen. Men eftersom stenknäcken ofta kom på besök så satte jag ut gömsletältet en bit ifrån och kröp in. Detta är fotograferat sent på eftermiddagen. Har valt att hoppa övriga fåglar i denna blogg för att fokusera på just stenknäcken.

Med sin kraftfulla näbb hörde man klart och tydligt hur den 'skalade' solrosfröna.

En grönfink kommer inflygandes i bakgrunden.

Och där fick jag det på bild. Har ju sett det från fönstret. Bråkande finkar. Grönfinkarna var åskådare :)

Två hanar som gör upp.

Stenknäcken på grenen fick ge vika.

Bergfinkar, grönfink, domherrar m.m fanns på plats den här eftermiddagen.

Ja till och med hackspettshonan fick sig en skarp blick från stenknäcken.

Sen försvann alla småfåglar. Trodde att sparvhöken var i antågande men så var icke fallet. Skatorna hade dykt upp.

De är faktiskt väldigt vackra och lite underskattade fåglar.

Och så äntligen lite bilder på min fina 'hus-vråk'. Fick försiktigt ta lite smygfoton på ormvråken en bit ifrån köksfönstret. Den har varit på besök vid flera tillfällen och serverats lite slaktrens som jag fått från mina kära jägare. Har inte fotograferat ormvråken tidigare i år då havsörnarna tagit upp den mesta tiden, men i söndags morse fick det bli lite foton på den.

Åh den fick slita med köttstycket!

Och han slet. Här undrar jag nästan om den försökte rulla ner julköttbullen från grenen :)

Men icke, den bytte plats. Just 'julköttbullen' är slaktrens som jag lagt i en sopsäck rakt in i fysboxen. Därav den fina "bollen". Allt är blyfritt måste jag säga, det är oerhört viktigt att påpeka.

Han är fin min hus-vråk :)

Lät honom äta en bra stund innan jag och Maja drog ut.

Så avslutar vi med ett porträtt igen från skogs i vinterlandskapet.

Havsörnar i soluppgången under tidig höst

Slutet på september, befinner mig ute vid sjön extremt tidigt då det redan är ljust strax efter 06 på morgonen. Havsörnsprojektet som jag så innerligt håller kärt har redan gett fina resultat. Den här morgonen visar sig att bjuda på det vackraste morgonljuset, med de ståtliga örnarna som anländer i gryningen. Den filmen som jag visat i tidigare blogg är från den här morgonen. Havsörnens rop ekade ljudligt och den som gav ifrån sig lätet var även herre på täppan den här morgonen. Bilderna ligger nödvändigtvis inte helt i ordning

En av de första som går ner den här morgonen är en äldre havsörn.

Den andre av de två ger mig en 'blick'.

Sen återgår den till att spana in bytet. En bild som jag är mycket glad över att ha fått på kamerasensorn, med solen som belyser örnens gula näbb.

Ett drömmöte, en drömbild. Havsörnsparet i soluppgången. Idag hänger den här bilden som en tavla i vardagsrummet. En vän som såg den här bilden trodde att den ena örnen 'friade' till den andre :)

Den äldre går ner för landning, efter att ha suttit uppe i tallen vid sidan om och haft koll på ungfåglarna.

Med vingarna utsträckta blir rovfågelns fjäderdräkt vackert belyst av morgonsolen. 

Men den får inte vara där särskilt länge. Ungörnen ger sig på den. 

Kråkorna tittar nyfiket på medans de stora byter plats.

Havsörnar kan bjuda på mycket underhållning när de väl känner sig "säkra" och släpper lite på sin vaksamhet. Särskilt ungfåglar, de kan bjuda på fin underhållning. Bland annat när de bråkar lite smått.

Tripp-Trapp-Trull :)

Två olika äldre havsörnar. Den första här under ser ut att vara några år med sin genomgående helgulanäbb samt sitt gula iris. 

Den här kanske är i sitt femte levnadsår? 

Örnen beundrar sin artfrände.

Havsörnarna i tidigt morgonljus var en fin upplevelse som är få förunnat. Nu har jag testat något nytt som ni såg i tidigare blogg. Var ute i helgen i blåsten med nästan samma vackra morgonljus som visas här. De bilderna blir mycket av siluett. 

Flygande örnar

Testade något nytt i helgen. Gömde mig en längre bit bort bland buskaget där jag bäddade in mig bland kvistar och grenar. Avståndet till berget där jag lagt ut lite fisk var mellan 60-70 meter. Tanken var att lyckas få lite flygande örnar då jag tidigare märkt att de gärna flyger iväg med en fisk. Kan ju säga det att under den natten sov jag knappt en blund. Var extremt taggad över att få se om det här kunde lyckas. Havsörnarna är ju vilda så bara det om de skulle dyka upp här är ju alltid en chansning.

Klockan ringde 05:30! Vaknade på studs. Sen gick det fort ut till sjön i mörkret. Var genomvarm efter den långa vandringen med vinterkläder och all utrustning. När jag väl förberett och gjort klart allting satte jag mig ner bland buskaget där jag "bäddade" in mig med kvistar/grenar och granris. Hehe kan ju påpeka det att ibland blir det extremt där ute vid sjön, men örnarna får verkligen inte se mig. Då går de aldrig ner och förmodligen så kommer de inte tillbaka under de närmaste dagarna heller för den delen. Så det gäller verkligen att hålla sig väl dold.

Vid halv åtta såg jag både kråkor och trutar som landade på berget. Det var en blåsig vinterdag med en vind som gjorde att om örnarna skulle anlända så skulle jag få "ryggbilder". Men det här var ett test som jag verkligen ville se om det skulle lyckas, och kanske spinna vidare på framöver.

När det hade gått strax över två timmar kändes det att den där blåsten blev påtagligt kallare mot kroppen. Värmevästen och värmesockorna under ghillin gick på maxtemperatur. Kurade in händerna under armhålorna.

Där uppe låg den och svävade i vinden.

En havsörn hade anlänt. Fram med händerna mot kameran för att sakta börja fotografera den här vackra örn siluett.

Den hade span.

Havsörnen gick ner för landning. Och efter den fick jag ytterligare två stycken örnar på besök.

Örnarna lyfte ofta och försvann med en fisk så tiden där ute blev ganska så kortvarig när de väl anlänt.

Stjärtfjädrarna och vingpennorna utfällda.

Man kan ju bli en pirat och sno fisken från en annan örn om man så vill.

Örnen släppte (eller tappade) fisken medans den andre skulle fånga den i luften.

Med ett snabbt grepp med klorna fick den tag på fisken i luften. Så coolt att få se!

Trodde jag... 

Här kommer en intressant teori som jag har. Den här havsörnen stod på berget och tittade på vågorna.

Som sköljde över havsörnens ben och klor.

Örnen tittar ner. Tvättade och rena klor. Det är ju viktigt för en rovfågel.

Samt en ren och fräsch näbb är minst lika viktigt. Här rengör den sin näbb mot berget.

Det här var riktigt spännande att få se samt fotografera och något som jag vill testa igen framöver.

Tack för mig så länge.

Storm

Vandrar genom skogen ut mot sjön. Den kraftiga vinden får träden att svaja. Ser både ett och ett annat träd som fallit offer för nattensblåst. Fortsätter att gå med pannlampan som lyser upp den osynliga stig jag valt att gå. Kommer fram, lyser ut mot sjön där de stora svarta vågorna med vita toppar slår mot bergen. Vinden biter tag om både kind och händer när jag placerar ut de få fiskar jag haft med mig den här tidiga morgon innan gryningsljuset stigit upp. Gör mig sedan iordning med ghillin och sätter mig på plats där första kaffekoppen (av många) dricks. Morgonens podd får vänta lite. Lyssnar istället ihärdigt på trädens susande och vågornas dån där ute. Sen stoppar jag in hörsnäckorna i öronen och startar en podd, P3 historia.

Strax efter åtta på morgonkvisten landar den här granna örnen. Det är fortfarande mörkt så slutartiden hamnar här på 1/20 sekund för att hålla nere iso talet som ligger högt ändå. (bilden har genomgått LR brusprogram)  

Där bakom granriset sitter jag med händerna fastklistrade på kameran och objektivet. Fotograferar smått och filmar örnen. Glädjen sprider sig när jag ser hur fjäderdräkten fladdrar i den kraftiga blåsten. Den här örnen var tidig tänker jag med glädje.

Havsörnen får en kort stund av ensamhet (lugn och ro) när den får syn på något annat.

En annan äldre havsörn har anlänt. Misstänkte att detta var ett par. Den första örnen lämnade fint över platsen till den andre. (Första längst till höger) Fotograferad på 1/30s.

Hjärtat slår hårt nu! 

Men lyckan var kort den här dagen även om upplevelsen var magisk. För när havsörnen bredde ut sina breda vingar, tog vinden tag om rovfågeln och den steg på ett elegant sätt med den stora fisken hängandes i klorna.

 För ett ögonblick stod örnen still i luften med den hängande fisken. Jag satt som förstelnad. Fick inte iväg ett endaste fotografi. Bara satt där och såg det här av ren förrundan. Sen försvann den lika fort som den anlänt. Den andre havsörnen slog följe kort därefter.

Nu hade ljuset dykt upp på riktigt även om det var en gråmulen, regnig och stormig förmiddag med höga iso tal. Den första och enda korpen dök upp. Och den var arg! Truten såg arg ut den med måste jag säga.

Nästan förbannad på dessa trutar som totalt tagit över där ute sedan örnarna försvunnit på morgonen.

Korpen gick ner där truten var.

Den landade där bakom ljungen och jag såg inte röken av den mer efter landningen.

En havs/silltrut fanns här också. Förmodligen var de flera.

Passade på att fotografera dessa sjöfåglar som kivades rejält vissa stunder.

Såg detta först nu när jag redigerade bilderna. Den ena truten har bitit tag i benet på den andre.

Nåväl det gick ju bra för den. Jag däremot ska ta på mig vinterkläder från och med nu om jag ska ut igen framöver. Både händer och tår fick sig en omgång av den bitiga kölden den här morgonen/förmiddagen. Begav mig därifrån strax efter tolvsnåret. 

Det är såhär det kan se ut. Ibland kommer örnarna och stannar, ibland helt tomt och ibland kan de komma på korta besök som idag. Men jag tror nu att jag med säkerhet vet vad det är som driver mig att hålla på så som jag gör. Just morgonen när man sitter där ute i mörkret i sin ensamhet, häller upp en kopp rykande varmt kaffe, tar fram en smörgås lyssnar på en podd och inväntar gryningsljuset. Man ser mellan granriset, en stor mörk gestalt flygandes ovanför en för att sedan höra (om man har tur) när den sätter sig på en gren någonstans i närheten. Och har man riktigt tur så är det en av de äldre örnarna, för de brukar ge ifrån sig ett mycket vackert läte som ekar i skogen. Då vet jag att det här kan bli en riktigt fin morgon, och att allt arbete som jag både lagt och lägger ner kan bli riktigt bra :)