Abstrakt vid bäcken

Genom åren har det blivit många turer till bäcken, den ligger inte alls så långt hemifrån. Just den bäcken var det Kajsa som tipsade mig om. Hon var en mycket kär vän och fd. kollega. Det var hon som hade koll på läget i bäcken, hon kunde ringa och säga: Nu är det så vackert med is i bäcken, nu måste du åka dit och fota eller nu är bäcken nästan tom, ingen idé att du åker dit. Hon gick där med sina hundar så hon hade koll. Tyvärr så lämnade hon oss alldeles för tidigt hösten 2018. Våren 2019 hade vi en minnestund för henne vid något som kallas "indianbyn", det är där bäcken rinner. 

I går var det första gången jag var dit för att fota efter att hon lämnat oss.

Det var full fart på vattnet men inte så mycket is ännu. Så det fick bli mycket lek med kameran, icm och långa slutartider. Hur bilderna blir vet man ju inte förrän man kommer hem och får upp dom på skärmen. Kul att leta efter bäckatroll eller andra väsen. Gissa om jag blev snopen då självaste indianhövdingen med fjäderskrud dök upp på en bild. Ja, var skulle han vara om inte i  Indianbyn :-) 

Här kommer några av fantasibilderna. Om nu ser en indian, tomten, troll eller en igelkott är helt upp till er fantasi 

Avslutar men ett par "seriösa" bilder, fotade med självutlösare och kameran liggandes på ryggan. 

Det var ju meningen att solen skulle dyka upp men i stället blev det snöfall så allt blev väldigt blött, återvände till bilen. Men taggad för ett nytt besök, detta är ju så kul.

PS. jag tycker man ser alla väsen bättre om man klickar på bilderna.

// Ing-Marie

Årets sista dag bjöd på lite snö

När man vaknade på nyårsafton och såg att landskapet var täck av snö så kom fotolusten tillbaka. Förstod att det inte skulle bli långvarigt då graderna visade på plus. Så det var bara att ge sig iväg ut.

Dom flesta bilderna är från Öjaren, vanligtvis en "säker" skridskosjö, men tyvärr inte denna vinter.

Sandvikens kyrka

Här har vi en som var glad över att ha klarat julen :-) 

Det blev en sväng till naturreservatet på vägen hem. Svartmesarna var alldeles tokiga, de kom och satte sig överallt. På huvudet, på ryggan, på kameran och när jag skulle filma dom med mobilen så satte dom sig även där. 

Det blev många filmsnuttar med mobilen när dom åt ur handen. Visar en dålig bild från en film, urklippt ur mobilen.

På väg hem så märkte jag att snön började försvinna så nu blev allt åter grått.

Men nu går vi mot ljusare tider.

// Ing-Marie