Isigt på milspåret

Förra inlägget handlade om min vandring på Långstorpsslingan och Bjäreslingan vid Frostavallen. Här kommer några bilder till på temat is. Det var inte isigt i spåret i sig, för det mesta i alla fall, utan här handlar det som olika sorters is som jag passerade på vägen.

#1

Stelfrusen bäck.

#2

#3

Bilderna 3-5 är från bäcken som rinner på norra sidan Ulfsbjär. Skugga och klarblå himmel gav ett kallt ljus, som jag valde att behålla.

#4

#5

#6

Ulfsbjär.

Utökat milspår

Det har blivit tradition att gå "milspåret" vid Frostavallen utanför Höör i anslutning till Trettonhelgen, d.v.s. jag har gjort det två år i rad! Slingan heter egentligen Långstorpsslingan och är 9.9 km lång enligt ledbeskrivningen. I år gjorde jag en utökning och gick en bit även på Bjäretslingan, som bland annat går över berget Ulfsbjär, som är en vulkan som var aktiv på den tiden då dinosaurierna vandrade runt på jorden. Förra året nöjde jag mig med att ha med kompaktkamera, men denna gången fick min Canon EOS följa med.

#1

Silverdalen i Långstorpsskogen.

#2

Mellan Långstorp och Stenkilstorp.

#3

Undersida av rotvälta, kanske från stormen Gorm.

#4

Klippor på Ulfsbjär.

#5

På Ulfsbjär.

Vandring på milspåret

Norr om Höör i Skåne ligger Frostavallen som är ett vackert naturområde med skogar och sjöar. När jag var barn, kanske 10-12 år, så åkte jag "milspåret" på skidor med min pappa. På senare år har man restaurerat och byggt ut ledsystemet i området med ett antal fina slingor. Milspåret har då återuppstått i nära nog samma sträckning som förr. Jag ägnade några timmar på Trettondagen åt att vandra denna vackra slinga. Jag var "bara" laddad med kompaktkamera, men det går bra det också. Fokus den här gången var vandringen och naturupplevelsen, men sen dyker ju motiven upp och det blir foto i alla fall!

#1

Bryggorna ligger kvar vid badplatsen vid den frusna Vaxsjön.

#2

Skall vi skylla på Gudrun, Per, Simone, Sven eller någon annan? Någon av de senare gissar jag på.

#3

#4

Området innehåller en del klippterräng.

#5

Det såg lite kul ut med vass mitt i granplanteringen, men där var väl fuktigt.

#6

#7

#8

Trettondagen men skidliften är ur funktion

Frostavallen norr om Höör i Mellanskåne är ett friluftsområde som förr även var en lokal "vintersportort". Numera nöjer man sig inte med de små backarna, utan det skall till lite rejälare ställen. Kanske Hallandsåsen eller Hestra om man inte vill åka så långt, annars är det väl svenska fjällen eller alperna som gäller. Jag vet inte när skidliftarna vid Frostavallen användes sist, men det är ett antal år sedan, som bilderna visar.

#1

Dalstationen. Satt liftkortkontrollanten kanske på stolen?

#2

Liftspåret har hunnit bli ganska igenväxt.

#3

Det var inte nyligen som någon tvättade sig här.

#4

#5

#6

Toppstationen.

#7

Linan drevs med en motor i toppstationen.

#8

Backen intill hade en egen lift. Den drevs från dalstationen.

Med jetlag i skogen

Nyss hemkommen från New York i somras och det är mitt på dagen. Jag vill försöka tvinga mig in i svensk tid så snabbt som möjligt, så jag vill inte lägga mig att sova trots att jag är dödstrött. Istället åker jag ut i skogen, egentligen utan att ha fotografering som mål med utflykten, men kompaktkameran är med. Väl ute i naturen kommer ändå bildskaparlusten fram. Hjärnan var inte i topptrim, så bilderna blev kanske därefter. Platsen är Långstorpsskogen norr om Höör.

Förstora gärna!

#1

Jag gillade sumpskogen på något sätt trots rörigheten.

#2

Sensommaren bjuder på lite mörkare löv, men det var framförallt stammarna som lockade mig till att ta bilden.

#3

Försökte först med färg på den här bilden, men det funkade inte så bra. Jag har gjort den ganska mörk. För mycket?

#4

Ett lite enklare motiv i ett kärr.

#5

Jag tyckte det var ett skönt ljus i skogen här, trots att det är fullt dagsljus. Så kort skärpedjup som kompaktkameran tillåter.

#6

Jag gillar de här mosskuddarna, men tycker det är svårt att göra dem rättvisa på bild. Jag kommer att försöka igen.